måndag 31 augusti 2009

Syskonkärlek?

Lilla Pydd har i helgen blivit så stor och stabil att hon numera sitter stadigt utan stöd. Storebror provoceras väldeliga av framstegen, samtidigt som det är märkbart att delar av honom också fäster till henne allt mer. Men syskonrelationen är verkligen en balansakt på lina. Jag inser att orsaken till vår brist på besvikelse i frågan handlar mycket om förväntningarna. Vi hade inga alls. Eller kanske snarare låg de där de också infriats;
  • storebror var och är liten och inte att lita på
  • givetvis lämnar vi inte barnen ensamma tillsammans
  • fokus får hela tiden läggas mest på storebror, för krasst sett - för Pyddens del är det inte en livskris att få en storebror
  • det är aldrig något odelat positivt att dela uppmärksamhet med någon annan, när man är van vid att få all
I går läste jag också evangeliet (det glada budskapet) och då menar jag inte dem vi hittar i Bibeln. I Trotsboken av Malin Alfvén och Kristina Hofsten finns ett kapitel om 2-3-åringen och vid läsningen av detta såg jag ljuset. Vår son är inte onormal. Vi är inte dåliga föräldrar - åtminstone inte så mycket sämre än andra. R är bara i den mycket klassiska trotsåldern med ALLT (och det var verkligen check, check, check) vad det innebär. Pust.

4 kommentarer:

  1. Är den väl investerade pengar Trotsboken? Jag har varit nyfiken på den länge.

    SvaraRadera
  2. Yogamamma: Jaaa, det tycker jag. Visserligen har vi väl anat länge att sonen nått denna magiska fas, men det var så oerhört skönt att läsa att det vi gjort för att hantera vardagen faktiskt är helt ok; som det ska vara. Dessutom finns det ett kapitel om barnet vid 9 månaders ålder som ska bli spännande att läsa när lilla L kommer dit. Jag beställde på alltid så billiga adlibris.

    SvaraRadera
  3. Va kul med ett boktips! Jag har tänkt mycket på det där med litteratur, vi läste mkt, jag o min man, när första barnet skulle komma. Men sen, när han var här, så slutade vi läsa om barn...och förvisso har vi inga större problem, men det är ju alltid intressant att vidga sina vyer lite, och den här trotsen som faktiskt kommit hem till oss nu, och utvecklas ganska kraftigt från dag till dag vore ju kul att veta hur man ska tackla! för ibland står man ju där, handfallen och förvånad...
    Sen ang det här med syskon. samma för oss. Vi hade verkligen inga förväntningar. och det har rullat på fint, nåväl...än så länge haha.
    kramar!

    SvaraRadera
  4. fröken blund slår dank: Vi har också varit dåliga på litteratur och oftast är det ju först när man upplever ett problem som man börjar leta efter lösningar. Storebror är mycket trotsig och får fortfarande väldiga vredesutbrott som man som förälder står maktlös inför. Därför var det så oerhört skönt att läsa att vi har gjort "rätt" åtminstone i EN experts ögon... Och apropå förväntningar så tror jag att det är bra att inte ta ut vare sig det ena eller det andra i förväg;)... Förhoppningsvis blir ju syskonen vänner så småningom och nog skulle jag bli ledsen om de inte blev det, men det fina i kråksången är ju att det ligger i deras händer, åtminstone det mesta... Kramar tillbaka!

    SvaraRadera