Det är lördag. Helg. Och jag har en oväntad lugn stund mellan matningar, middagsförberedelser och stress. Skumt. I de här lägena minns jag med en viss skräckblandad förtjusning de där relativt tomma helgerna innan barn eller t o m innan make och äktenskap, då allting pekade mot den kommande kvällen. Dagarna var s a s totalt oväsentliga och bara en tråkig väntetid inför kvällen då ALLT skulle och kunde hända, alla människor skulle samlas och livet verkligen pågick. Just nu kan saker inte vara bättre. "There's nothing like this", som Omar sjöng en gång på 90-talet och då syftar jag inte på "Sip a glass of cold champagne wine"...
När allt är lugnt finns det inget bättre än att vara en del i en familj, ha älskade människor inpå livet och fullständigt gå upp i den kärlek som finns.
Jaha, nu började Pyddis skrika. Så lång var den stunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar