... och nej, våra barn har inte börjat sova mirakulöst bra, men min älskade make tog natten efter en rent ut sagt helvetisk dag av två-barns-kaos, illamående-trötthet, huvudsnurr, gråt och förtvivlan.
Idag känns det lättare. Löjligt nog känns allt mycket lättare - som att man läst sista sidan i boken först, liksom - när man fått sova de där 6 timmarna i streck. Att umgås med de två små idag har varit tröttande, men helt klart görligt, vilket får sägas vara den stora skillnaden mellan sömn och icke-sömn. Nu ska här hållas tummar för en bra natt för dotra med högst ett uppvak innan mat och en åtminstone ok natt för sonen... Hoppet lever.
Håller en tumme här också!
SvaraRaderakram
C: Tack! Kram!
SvaraRaderaAj, vad jobbigt. Men vilken lycka det är att vara två som kan hjälpas åt. Jag tycker att alla ensamstående föräldrar ska få guldmedalj ur kungens hand, för tänk att vara själv med allt ansvar hela tiden... Och vad märkligt det är, hur det kan göra så stor skillnad med några sammanhängande timmars sömn. Att världen kan kännas så mycket lättare och medgörligare. Stor kram till dig, jag håller alla tummar för att det blir en bättre natt för er i natt!
SvaraRaderaVet du...allt det jag vill säga, står i Anna ser dej-inlägget ;) Så läs det en gång till, från mig...
SvaraRaderaSen vill jag säga att jag nu läst ikapp det jag missat när jag varit borta, och jag slås av hur himla fint och bra du skriver. du har verkligen ett vackert språk.
kramelikram!
fröken blund slår dank: Tack! Jag rodnar och säger "detsamma"! Kramar till dig!
SvaraRadera