Som anats av inlägget innan, så håller vi på med att lära lilla fröken att sova hela natten. Ingen bvc-sköterska i världen skulle anse att hon BEHÖVER nattmål numera ("lilla" fröken drar storlek 74 i kläder nu och väger en bit över 8 kg) och därmed kör vi på. Om sanningen ska fram är det inte heller matlusten som väcker henne utan något annat. Värmen? En fas? Växtvärk?
Maken tar Pyddis och jag tar storebror som fortfarande envisas med att kräva vuxen närvaro vid all insomning. Hittills har vi kämpat i två nätter och alla (?) sover sämre än någonsin, men ge upp ska vi inte. Det är en barriär att ta sig över och trägen brukar ju vinna. Det trista är förstås att vi kom på att börja med inskolningen när maken gått tillbaka till jobbet igen. Det hade ju underlättat att ta igen förlorad sömn under dagen.
Icke ge upp, ni vet ju att det e tillfälligt!!!
SvaraRaderaDaniel: Ja, jag vet. Och det gäller att påminna sig om det hela tiden! Tack för peppet!
SvaraRadera