I lördags gjorde vi vårt första försök sedan vi blev två-barns-föräldrar att bjuda annan familj än egen på ordentlig middag. Mja, ordentlig och ordentlig... Tiden var satt till 16, rätterna var två och en hel del var inte klart ens då familjen i fråga dök upp en halvtimme senare än aviserat.
Vad som numera utgör en lyckad middag handlar mer om antalet stunder man kan
a) samtala utan att behöva avbryta sig med:
- "Nej, Rubbe, maten ska vara i munnen och inte på golvet!",
- "Ja, titta vad du kan!" (till sonen)
- "Kan du ta henne en stund?" (till maken)
eller en spurt från matbordet till köket/diskbänken/kylskåpet/toaletten för glas med vatten/trasor/mjölk/bajsblöja.
b) stoppa i sig mat så att man blir någorlunda mätt på just maten som serveras vid middagen och inte på de smulor som trillat under bordet från sonens tallrik (nej, jag äter faktiskt inte sånt som någon trampat på i alla fall), cashewnötterna som förhoppningsvis finns kvar sen fördrinken eller på glassen som man stjälper i sig efter läggningen.
c) hålla barnen nöjda samtidigt som man gör a) och b)
d) dricka vin
Vid denna middag hade vi sällskapet av en mycket trevlig och förstående annan relativt nybliven två-barns-familj med barn på 3 år respektive 10 veckor. Vår son terroriserade deras treåriga dotter med typiska "killiga" manövrar som att jaga och putta när man egentligen vill kramas och pussas.
I övrigt fungerade merparten över förväntan, d v s alla fyra ovannämnda punkter fick ett någorlunda utrymme. Middagen var slut vid 20 när vi utpumpade insåg att lekarna gick allt mer i värstingstil och barnen behövde läggas omedelbart.
Denna lördagskväll gjordes den snabbaste läggningen på mycket länge av den övertrötte sonen (som visserligen vaknade igen 2 timmar senare och vägrade sova ensam). Allt som allt, en bra kväll!
Skönt att det blev lyckat! Vi hade dinner for 6 igår och eftersom de små sov i skift och sen nöjt åt majskrokar så lyckades jag både äta maten och dricka vinet :)
SvaraRaderakram
Hahaha känner så väl igen det där. Vi har praktiskt taget slutat bjuda hem folk på middag. Det är liksom ingen idé innan Frank fyller typ två. Möjligtvis kan det gå om man lämnar bort det ena barnet. Eller om man dricker riktigt mycket vin så att man till slut skiter i hur det går. Men det kanske inte är något jättebra alternativ.
SvaraRaderaC: Ja, jättekul faktiskt! Det känns lite stort på något sätt. Kul att det gick bra för er också! Kram!
SvaraRaderaAlison: Ja, det gäller att vakta sina darrande händer som liksom i trans går mot karaffen;)... Om ett tag tror jag också att vi får ta en middagspaus. Med två springande barn blir det mer möda än kul vid middagsbordet. Jag förstår faktiskt inte varför ingen kommit på att kombinera restaurang med inhägnad lekplats. Det borde ju vara det optimala.