av 15 timmars-kuligheten startar imorgon och under den åker maken till grannlandet i nordväst över ett par dagar. Sonen åker därmed i sin tur ut till Österlen för att umgås med farmor och farfar under dessa några dagar. Skönt för honom, tror jag.
Lite sorgligt samtidigt, för någonstans känns det som att jag duckar för en utmaning jag BORDE klara av. Ensam med två 24/7. Men, nej. Vis av en del erfarenheter hittills, säger jag att det faktiskt bara hade varit korkat. Vi är inte där än, helt enkelt. Och så får det vara. Jag ska stoppa undan det dåliga samvetet långt långt bort...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar