tisdag 30 november 2010

Dag 21 - Ett annat ögonblick

Jag är 8 år och vaknar upp ur narkosen på Lunds lasarett. Jag ser mig omkring och ser folk i konstiga kläder och frågar:
-Är det klart?
Jag glömmer aldrig besvikelsen när jag förstår att det inte gick att genomföra hjärtoperationen på grund av att jag var förkyld. Den fick vänta lång oro och några månader till.

4 kommentarer:

  1. oj! vilket kämpigt uppvaknande. men sen gick det bra då?

    SvaraRadera
  2. oj, hjärtoperation, det låter allvarligt. Var det det? Och hur är det med ditt hjärta nu?

    SvaraRadera
  3. Oj, hjärtoperation? Vilken tur att du lever och kan berätta nu.
    Tack så mycket för fin kommentar i min blogg, jag blev jätteglad och den sura förkylningen kändes redan bättre! Om du känner några bröder så kan du väl fråga, jag känner inga som bara har bröder...

    SvaraRadera
  4. fru a: Mmm, jag minns mest hur besviken jag var eftersom jag märkligt nog sett fram emot att få ligga på sjukhus! Men sen fick jag förstås göra det några månader senare. Och det var precis så kul som jag hade trott!

    Yogamamma: Jo, det låter ju det och hade de inte funnit felet hade det kunnat bli allvarligt uppåt i åldrarna. Det heter Öppetstående ductus och innebär att en kanal mellan kropps- och lungpulsådern inte sluter sig efter förlossningen som den ska. Felet hittas ofta direkt efter födelsen, men av någon anledning missade man både mitt och min systers. Nu är hjärtat prima, men jag var ett mycket stillsamt barn under en tid när jag var liten helt enkelt för att jag inte hade samma ork som de andra...

    Fröken K: Ja, det låter ganska dramatiskt och jag vet att jag hade blivit hysterisk om jag fick veta att mina barn fått någonting med sina hjärtan... Allt gick bra i alla fall.
    Ja, jag måste väl kolla med lite brödrasällskap;-)

    SvaraRadera