lördag 27 november 2010

Feber och trötthet

Det är lätt att inse bakvägen att sömnen varit ok ett tag när den inte längre är det. Barnen kommer visserligen in till oss varje natt, men vi är bra på att somna om allihop. Min rygg är kanske inte direkt lycklig över arrangemanget, men i nuläget får sömnbehovet styra allt annat.

I natt har vi haft en kokhet dotter i sängen som med jämna mellanrum feberandats och gjort det tydligt att det är dags för ny supp. Jag inser vid varje ny sjukdom hos barnen att den där oron över om det är något livshotande kommer att sitta i hela livet. Det har inte blivit bättre, kan man lugnt säga.
Blålila skuggor kring mina ögon känns inte direkt förenligt med kvällens inplanerade aktivitet, men det får ju gå. Så är det bara. Morgondagen innebär jobb. Hela dagen. Och nästa vecka är intensiv. Det blir en bra övning i att fånga ögonblicken innan de tuffar vidare mot nästa grej...

För övrigt var dagarna i huvudstaden trevliga, fullspäckade och tänkvärda. Men fullspäckade med sömn... Tja. Inte direkt.

4 kommentarer:

  1. Kan tänka mig att du har en hektisk arbetstid framför dig nu!!
    Lila är ju förvisso en läcker färg men visst, jag är inte heller intresserad av att ha den runt ögonen, med fokus på under. Dåligt med sömn och jag brukar få en gråblå nyans med dragning åt pandahållet. Supernajs - verkligen supernajs ;)

    SvaraRadera
  2. Librarybeth: Jo. December det här året slår faktiskt föregående år med hästlängd. Jag hoppas att natten som kommer innebär lite bättre färgkombinationer i ansiktet, annars blir barnen jag möter på tisdag nog rädda för det där monstret som möter dem vid visningen...;)

    SvaraRadera
  3. Visst är det extra kännbart om man haft en bra sömnperiod och så plötsligt krackelerar det igen!? Vi har lite samma här, lillasyster som sovit 12-timmarsnätter sen hon var 3-4 månader envisas nu med att vakna och vara klarvaken (glad/förbannad varannan natt) varje natt mellan ca 3 och 4. Även om det bara är en timme så gör det mig helt slut...

    Hoppas ni snart har friska barn igen!!

    SvaraRadera
  4. Ingela: Ja, precis. Man vänjer ju sig vid dåliga nätter efter ett tag. Och tvärtom. Vi hade knappt en enda hel natts sömn under de första åren med Rubinen. Oftast somnade han om snabbt, men själv var det ju knepigare.
    Att vara vaken en timme på natten; fy! Det är minsann inte kul. Hoppas att det går tillbaka till 12-timmars-nätterna snart igen!

    SvaraRadera