Jag tror inte på det där. Jag tror inte man ska gå omkring och ångra vägar man valt eller beslut man tagit. Ska man förändra något gör man det ju som sagt i nuet. Och jag ser det som att de beslut jag tagit i livet gjort mig till den jag är och fört mig dit jag är och det kan jag ju rimligtvis inte ångra. Jag vet ju inte vem jag skulle vara annars?
Men. Jag kan ändå se att det finns saker jag gärna skulle gjort om chansen bjöds mig igen. Och jag kommer uppmuntra mina barn att göra saker som jag själv inte vågade, men självklart skulle jag aldrig tvinga dem i en riktning de inte själva vill gå.
Vad gäller saker jag gjort fel mot människor i min närhet så försöker jag be om förlåtelse. Får jag ingen chans att göra det till den som berördes, försöker jag förlåta mig själv och be om förlåtelse på det högre planet. Och där finns löftet om att allt är utsuddat och glömt om jag bara ber om förlåtelse och ångrar det jag gjort i den stund jag ber om förlåtelse. Skönt tycker jag. Tryggt och skönt.
Kloka ord, som vanligt!
SvaraRaderaIngela: Tack:-)!
SvaraRadera