Dag 11 - Mina syskon

Jag minns inte tiden innan min lillasyster kom, bara att man berättat för mig att jag hade bestämt vad hon skulle heta; Tytta. Hon fick inte det namnet på pappret, men kallades Tytta under många år.
När Tytta kom var jag 2 år och 4 månader. Jag minns bara ett tillfälle av svartsjuka och tror faktiskt inte att det var så många fler. Vi lekte och lekte och lekte. Slogs och bråkade gjorde vi förstås också. Massor. Hon nöps och jag pucklade på. När vi blev något äldre stängde vi in oss i garderober och skapade hela världar för dockor och hästar. Vi lekte med dockor och sydde kläder åt dem när andra i min klass redan börjat hänga vid kiosken och gå på disco. Det är jag enormt glad för.
Ytterligare senare delade vi upp popstjärnor mellan oss som vi kunde sitta och sukta efter och efter det kom såklart även snack om "riktiga" killar.
Trots att vi inte alltid varit på samma ställe i världen har vi alltid haft tät kommunikation och hon är tveklöst min bästa kompis.

Lillebror kom när jag skulle fylla 9 år. Jag tror att det var en väldans fördel att jag och Tytta hade varandra. Jag minns inte så mycket alls av att det skulle varit jobbigt med en lillebror. Men inte heller jättekul. Mina klasskompisar var jätteintresserade av den nya bebisen. Inte jag.
Jag flyttade hemifrån när jag var 19 och då blev kontakten med lillebror mest aktiv när jag var hemma på helgen då och då. Fast när han blev 15 och vi insåg att vi gillade samma slags musik och film, blev det plötsligt riktigt roligt med honom. Och det har det fortsatt att vara. För vi är lika och delar många gemensamma punkter och sanningar om vår uppväxt och om livet.