Dag 09 - Min tro

Eller "My beliefs" som den engelska varianten av listan tydligen lyder. Mina övertygelser. Jag gillar den rubriken bättre. Den är fylligare på många sätt, i mina ögon.
I vilket fall som helst.

Jag är bekännande kristen med en levande tro på en Gud som älskade världen och oss så till den milda grad att han/hon blev en människa som vi och delade våra villkor. Och så vidare. Jag tror på uppståndelsen. Jag tror att Gud fortfarande skapar, men att vår fria vilja gör världen så komplex som den är. Jag tror inte att Gud sänder olyckor och inte heller att det är Gud som ligger bakom naturkatastrofer. Jag tror inte heller att ondskan i världen är ett bevis för att Gud inte finns, utan ett resultat av vår fria vilja. Min tro är att Gud aldrig lämnar oss ensamma, vare sig vi lever eller dör, skrattar eller sörjer. Gud är med oss även i det svartaste svarta. Så tror jag. Och mycket mer förstås, men det får tas upp på annan plats någon annan gång.

Jag tror också på ett samhälle där alla människors tro får plats och får leva sida vid sida. Jag tror att en människas tro är en så stor del av hennes person att det inte går att begära att tron hängs på en krok utanför det offentliga rummet. När sådant uttalas blir jag rent ut sagt rasande eftersom min tro handlar om tolerans gentemot andra, inte tvärtom, som man kan se hos vissa sekulära trosövertygelser. Min tro är en del av mitt blod och genomsyrar förhoppningsvis min människosyn och mitt engagemang för en bättre värld.

Sedan är jag född rättviseivrare. Jag avskyr orättvisor. Det gör ont i hela mig när människor blir behandlade orättvist på grund av kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, religiös övertygelse eller av någon annan anledning. Och jag menar att det är vår mänskliga plikt att se till så att människors lika värde aldrig spelas bort eller nonchaleras.

Jag tror på demokrati och på att vi som samhällsmedborgare måste ta ansvar för det samhälle vi lever i genom att rösta och engagera oss.

Jag tror att vi måste som är föräldrar måste vara förebilder i vårt engagemang för en bättre framtid för våra barn.

Det här blev mycket och ändå inte alls så fullständigt som jag hade velat, men det är ju ingen trosbekännelse, bara delar av mina splittrade osamlade tankar...