Vinteräventyr

I Malmö är vinterdagar lätträknade över åren och då menar jag förstås klassiska sådana med snö, minusgrader och vintersportsmöjligheter. Mina snöminnen är mest från ganska tidig barndom då det tycktes vara kallare och snöigare. Fast å andra sidan, kan det ju också handla om det där att antalet dagar i proportion till antalet levda dagar var fler...
I vilket fall, så har det ju knappast undgått någon att vi har en helt vansinnigt vit och vintrig vinter - även så i Malmö. Det är lite häftigt och romantiskt, utifrån min definition, att kunna återuppleva de där minnena fast nu med medföljande barn.

Jag har aldrig varit ett åka-i-brantaste-backen-barn och de gånger jag stått på ett par skidor är lätträknade, men pulka och snö hör ju definitivt ihop. Rubinen verkar vara ett barn av min kaliber, medan en snabbavläsning av Pydden säger att vi funnit en extremsportare i vår mitt. Denna vinter är dock inte hennes, utan temat är makliga pulkaåkningar med en Rubin som håller för ansiktet när det kommer för många flingor emot honom och som med ett litet sorgligt gny säger "Kan mamma bära?".
Fast det har blivit en del snöäventyr ändå, som i helgen när han åkt tillsammans med bästa dagiskompisen nerför lekplatsbacken. Två små pojkar med ungefär samma modighetsgrad och samma intresse av att terrorisera sina småsystrar. Det är skönt att de hittat varandra!