Idag hade jag den stora ynnesten att få besöka mitt allra första syskonbarn; nya lilla systerdottern född på nyårsdagen. Det låter som en klyscha, men; den där pyttelilla människan? Så där liten har väl inget av mina barn varit?
Och det slog mig hur gastkramande sköra de är, de där minsta. Helt i händerna på oss vuxna, vi som precis var barn själva. Ändå är de ju superstarka och sega: ansträngningen på deras små kroppar under förlossningen är enorm.
Jag är i alla fall glad glad glad åt att Rubbe och Pydd har en kusin. En kusin som innan vi hunnit fatta det är lika stor som lillasyster är nu och som förhoppningsvis blir dem lika nära som en syster!
Små bebisar är bara så söta å så luktar de så gott tycker jag!
SvaraRaderaGrattis till nya titeln! Moster, låter romantiskt tycker jag!
SvaraRaderaalltså livet.
SvaraRaderadet är väl då det är som vackrast.
och konstigast.
de där små varelserna. som tittar med den djupaste visaste blicken. rätt in i själen.
det är så vackert så man blir helt tårögd.
kram. och grattis till att du är moster.
det är alldeles speciellt. tycker jag iallafall.
stor kram till dig.
Toril: Ja, visst är det så. Bebisar har en säreget god och intagande lukt. Kanske för att man ska gå hem och vilja ha/vilja ha fler...;)
SvaraRaderaMagda.nu: Tack, tack! Ja, det tycker jag också. Något gammeldags och spetsprytt, eller hur?
fröken blund slår dank: Tack! Och visst är det knasigt att de kan tyckas utstråla en så stor vishet, de där små, men så är det ju. Och varje gång jag ser en så liten blir jag faktiskt alldeles matt av rörelse... Stor kram tillbaka!
Vad underbart att få träffa den lilla! Hoppas ni har möjlighet att ses ofta.
SvaraRaderaGrattis igen, moster K!
kram C