Och så kommer jag hem från jobbet och får rapporten: 'Hon går!'
Mycket riktigt. Många steg i taget och sen, när hon ser mig, inte alls, men hon är helt på det klara med hur man gör. Jaha. Då missade jag den debuten.
Och idag kommer jag hem från jobbet och då visslar hon. Visslar. Vad kommer sen?!
Kosackdans? En aria ur Rigoletto?
Självklart är det ju jätteroligt och urskumt,- och jag unnar maken de där stora debuterna- men lite ledsamt att jag redan börjar missa så mycket och då är det ju inte riktigt vardag än.
Men vissla, hur gick det till egentligen?
Wow! Går hon redan!?
SvaraRaderaLillan har visserligen stått själv någon sekund och tagit något steg ibland, men det är lååångt kvar tills hon kommer våga sig på att försöka på egen hand. Men så har jag ju förstått att Pydd är lite mer våghalsig och äventyrlig av sig än Lillan är.
Och vissla, tja varför inte? :)
Jag vågar inte ens tänka på hur jag kommer reagera när jag jobbar sen och det är jag som kommer missa alla Lillans debuter... Kanske är det annorlunda för dig eftersom det är ditt andra barn. Jag tror att jag kommer bli helt förstörd när det händer något i hennes liv och så är jag inte där då.
Kram!
ja, hur gick det till!?! det är ju supersvårt! men hon går, vad roligt! en stor dag. grattis!
SvaraRaderaAaaaaaaaaa...svårt det där.
SvaraRaderajag fattar vad du menar...och det är lite tungt att missa den debuten. helt klart.
men att missa kosackdansen, det är verkligen skittungt.
Så jag föreslår att du tar timeout från jobbet ett tag, för den verkar vara på intågande;)
Kram till dig!!!
Det är lite typiskt. Att mamman är hemma första tiden när bebben äter och sover och skiter hela dagarna. Och sedan, när det roliga börjar, ja då är det pappans tur. Men nu ska jag inte vara sådan tråkmoster. Vad roligt att hon går!! Det är häftigt när de kommer upp på två ben tycker jag!
SvaraRaderaJa det måste kännas tufft....
SvaraRaderaVissla? Måste ha varit en slump att hon lärde sig det. Försöker lära vår snart-treåring (för hon vill så gärna kunna) men förstår inte riktigt hur man lär ut det.
SvaraRaderaVad häftigt att hon kan vissla! Ja, det här kan verkligen sluta var som helst...
SvaraRaderaFörstår att det är tufft att missa så mycket. Den där balansen är verkligen inte lätt att få till.
Kram!
C: Jo, hon går, om än inte hela tiden och fortfarande är det säkrast med krypandet, men går gör hon... Hon är minst sagt våghalsig och verkligen typen som slänger sig ut. På gott och ont. Det finns onekligen fördelar med att vara på den mer försiktiga sidan som Rubinen befann sig på när han började gå vid 16 månader. Man stupar inte och slår sig hela tiden t ex.
SvaraRaderaDet ÄR jobbigt att missa grejor och jag tror att det på något sätt känns ännu lite jobbigare den här gången; nu är det ju andra gången jag missar just de här skeendena i ett barns utveckling. Eller, ja, får decimerad tid i alla fall. Suck. Kram!
fru a: Tack! Ja, en stor stor dag och plötsligt är ju hon så stor, hon också!
Visst, vissla är ju supersvårt och ska jag vara ärlig, tror jag ju inte att hon kommer att komma ihåg hur hon gjorde och gör nu om ett år eller så...
fröken blund slår dank: Funderar så klart allvarligt på time-out eller åtminstone live-sändning hemifrån, som kan finnas med mig i alla jobbmoment (fast jag tror inte att det skulle uppskattas under gudstjänster och begravningar...);)
Det är skittrist att missa grejor och framförallt, som jag nu märker, att plötsligt inte längre vara det självklara förstahandsvalet... Kram tillbaks!
Magda.nu: Jaaaa, visst är det irriterande! Själv fick jag koliktrösta och amma, amma, amma, medan maken får vandra omkring på promenad i parken med en liten dam vid sin arm. Men självklart kan man inte hårddra det, för visst finns det oerhört fina moment med den första tiden också. (Och jobbiga med den här... Inte minst när hon snart börjar SPRINGA!)
Toril: Jo, det går ju inte riktigt att helgkompensera heller, tyvärr, men det är egentligen inte mer än rättvist förstås...
Kajsa: Jag kan ju tipsa min L om att ringa och lära din...;) Seriöst så tror jag ju förstås att du har helt rätt och att hon inte kommer minnas något av det om ett litet tag...
Anna Fredag: Det verkar verkligen kunna sluta var som helst och det slår mig dagligen hur olika barnen är. Helt utan värdering förstås. Det är ju det som gör allt med föräldraskapet så spännande i grunden. Kram tillbaka!