På Rubinens dagis haglar det småsyskon. Jag funderar så på hur den här ganska delade erfarenheten visar sig i gruppen, bland de nyblivna storebröderna (för märkligt nog är det mest pojkar som får småsystrar det handlar om).
Rubinen har egentligen aldrig varit direkt svartsjuk; definitivt inte så att det känts som ett "problem". Självklart sker det dagliga knuffar, tacklingar, ryck-av-liten-leksak och annat smått och gott, men oerhört sällsynta är de där svarta ögonen.
Oavsett vad så borde ju gruppen rimligtvis påverkas av att pojke efter pojke får sitt liv omkullkastat. Men hur?!
Det är väl hobbypsykologen i mig som undrar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar