Visste nog faktiskt redan i morse att dagen skulle kantas av irritationsmoment. Mötesdagar är sådana.
Natten var ryckig, eftersom Rubinen var hostig och snuvig och jag ju som vanligt kamperade på hans golv från ca 2.30 och framåt. Vi måste ta tag i det. Ja, jag vet. Jag vet. Men just nu handlar det om att överleva och maximera timmar och det var dessutom inte det inlägget skulle handla om.
Morgonen var barnröstsgnällig och jag fick springa till ett möte som jag inte uppfattat var bokat, trots kallelse.
Och sen följde moment på moment som gjorde att humöret blev allt sämre.
Så jag gick och tränade. Sprang ursinnigt. Gjorde kraftfulla och snabba övningar. Var tillbaka inom en timme. Mådde klart bättre.
Jag är fortfarande arg, men jag lyckades faktiskt lotsa ut ursinnet på löpbandet och flowing-mattan. Nu är jag mer; "varför-lär jag-mig-aldrig"-ilsk och ruvar på en handlingsplan som handlar om att undvika dem som triggar igång de där känslorna. För vissa strider är inte lönt att ta. Så det så.
Ufh!
SvaraRaderaLåter som en tung dag.
och nej. du har rätt.
vissa strider kan man vara utan. men då måste man hitta en plats för känslorna som kommer med de där uteblivna striderna...och det är lite svårt...alla platser verkar oftast tagna..
duktig du är som sprang och flowade;) det är sånt som jag ser framför mig att jag borde göra men aldrig gör när jag blir arger...
stor kram till dig.
imorgon. då blir allt bättre.
Åh. Sådana dagar är jobbiga. Och sådana människor (som framkallar alla arga känslor är jobbiga). Duktiga du som knyter näven i fickan! Själv blir jag bara värre och värre med åren. Simmar runt som en hungrig haj och biter när offret minst anar. Och njuter av att bita elaka människor, till råga på allt (?) Det är inte kul.
SvaraRaderaKram!
fröken blund slår dank: Jo, den var faktiskt ganska ovanlig i sitt slag vad gäller irritionsgraden. Jag tycker jag blivit bättre på det där med att koppla bort sen jag fick barn, men idag gick det bara inte. Tyvärr finns det strukturer som bara inte ger med sig och människor jag inte når fram till och då är det bara blodig skalle eller boxboll som gäller. Jag tror också att morgondagen blir bättre, åtminstone annorlunda, hemma med båda barnen;)... Stora kram!
SvaraRaderaMagda.nu: Blä, ja. Jag knyter nog tyvärr inte bara näven i fickan utan slänger dödande ögonkast också. Fast de träffar förstås alltid fel personer och så får jag dåligt samvete istället. Det är ju märkligt med vissa människor som ALDRIG någonsin tar åt sig. Jag tycker att du ska fortsätta bitas, för det är tydligt och rakt. Hipp hurra för rak kommunikation! Kram tillbaka!
Ännu en gång sätter fröken blund ord på det jag vill skriva till dig.
SvaraRaderaSÅ jag får väl bara hålla med henne och trycka lite extra på att du var jättejätteduktig som stack och tränade när du höll på att koka över!
Stor fredagskram till dig!
C: Tack snälla. Det har faktiskt funkat på sista tiden, det där med träning som medicin för rejäl ilska. Idag var det dags igen. Nu var det i hemmet vreden skapades...;) Stor kram tillbaka!
SvaraRadera