I virret av alvedon, näsdroppar, kåvepenin och snordukar har vi det riktigt riktigt bra.
Jag har förpassat det där extremt dåliga samvetet (för att jag inte förstod att Rubinens helvetiska humör handlade om att han mådde uselt...) till de bakre regionerna av medvetandet till nästa syndaförlåtelse... Och jag lyckas faktiskt ganska bra med att leva just här och nu. Sömnen är m a o något bättre (dvs båda barnen vaknar inte hela tiden). Kort sagt, bra tid att lagra minnet av och ta med sig till Berlin när bussen går på tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar