Pydd 11 månader

Med stora kliv dansar hon fram. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, från R's rum genom hallen till vardagsrummet och ut i hallen igen, in i köket och in i sitt eget rum. Nu bär hon saker i händerna - helst strumpor eller andra klädesplagg - istället för i munnen, men allting ska ändå smakas på. Böckerna ser ut därefter.

Pyddens aptit är stor. På mat, på intryck, på rörelse, på uppmärksamhet, ja, på allt.

Storebror är fortfarande populär idol, men också hennes värsta fiende. Och hon kan sannerligen hämnas med ett humör som ett argt och hungrigt lejon.

Hon kommer gående med böcker för att vi ska läsa, pekar på allt och frågar "dä?", pekar på var och en av oss när vi frågar "var är...?", härmar djurljud när vi läser, gör rörelser till sånger, dansar till musik och kommer när vi ropar på henne.
Hon avskyr att vänta, klä på sig overall, bli stoppad när hon är på väg någonstans och att ligga på skötbordet, är inte speciellt förtjust i vagnen, blir fruktansvärt gnällig när hon är hungrig eller trött, stjäl de grejor som Rubinen leker med och springer sin väg med dem. Hon lär bli en riktig retsticka.
Kärleksfull, glad och rörlig är dock det som bäst beskriver henne. Katterna är fullständigt lugna i hennes sällskap och händer, hon kramas fortfarande hela tiden, pussas och klappar oss allihop och hon ÄR faktiskt ett riktigt solsken den allra största tiden.

Hon är en stor orsak till att januari inte är fullt så grå det här året som alla andra år och en av de största inspirationskällorna i mitt liv just nu. Tämligen härligt att ha fått lära känna henne, måste jag säga. Lilla, stora Pydden.