Jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot det. I själva verket är jag riktigt orolig för hur det ska kunna vara möjligt att vara ensam i två timmar dagligen med en liten koliktjej och R som har ett rent hiskeligt humör. Ingen lekplats för vår del- åtminstone inte om mina scener i huvudet ska undvikas...
I torsdags fick jag brotta ner en gallskrikande och fäktande R som vägrade lyssna på sin mammas förmaningar om att 9 månaders krypbebisar och deras mammor ännu inte förstått tjusningen med att bli ströade i ansiktet med sand. Resultatet blev att utbrotten, som än så länge mest pågått i trygg hemmamiljö, nu fick ungefär 100 kritiska åskådare och jag snabbt konstaterade att
1) vi gav de andra välartade föräldrarna ett samtalsämne resten av lektiden; "Så skulle våra barn aldrig göra!"
2) jag är en usel mamma som inte kan resonera med min son, 21 månader. Alla andra på lekplatsen kan det med sina ungar.
3) jag kan aldrig mer gå till just denna lekplats i de kläder jag hade (eller är det vagnen gamarna känner igen?) med risk för igenkänning och ett scenario likt det på lekplatsen i Little children efter Kate Winslets olämpliga kyss.
Egentligen struntar jag väl i eventuell social stämpling. Teoretiskt. Men fasen, vad gör man när storebror är som en vulkan och när som helst låter lavan flöda över...? Praktiskt är det m a o svårt att undvika riskerna med offentliga utbrott och det är faktiskt lika stressande och pinsamt varje gång.
Så. Det blir mysiga latteträffar i lägenheten med R's mjukdjur istället, åtminstone tills L slutar ha ont och går att släpa med till en lekplats far out i något gudsförgätet område där storebror kan hojta hur mycket han vill utan att dra blickarna till sig...
(Bilden är från minuterna innan DET HÄNDER... I det lugnaste vatten...)
äsch, jag tror att alla andra föräldrar tänkte "skönt, det är inte bara mitt barn som..." så skulle jag ha tänkt i alla fall. MEN, i ditt ställe skulle jag såkart också tänkt som du, "ånej det är bara jag/min unge som..." hu, vad jobbigt det är med de där bråken, framför allt de offentliga!
SvaraRaderaFru A: Skönt att du säger det, för givetvis finns ju även andra som delar samma tillvaro trots att det verkligen inte känns så i förnedringens ögonblick... Nu börjar jag tro att det är en kombinerad orsak till R's utbrott; ålder, medfött vulkanhumör och just nu svartsjuka och testningsönskan av mig. Idag rök bananen i sandlådan med ilsken kraft. Som tur var (?) hade jag smidigt valt en dold sandlåda som vanligtvis används av fyllon och tonårsgäng. Inte en annan familj i sikte m a o...
SvaraRadera