Jag tycker att det hänt något. Inte minst kändes det som att vi såg lite av en vändning igår. Med erfarenheten av R så ropar vi verkligen inte hej än och förmodligen blir det återfall och tillbakagång redan ikväll (det funkar lite så), men trots allt var det så skönt att åtminstone få en skrikfri halvtimme att äta middag under efter R's läggning. Nästan lyxlördag m a o...
På ett sätt är det kanske tur i oturen att även R hade kolik, d v s att båda haft ungefär samma mönster. Jag kan tänka mig hur deppigt det måste vara för dem som inte upplevt begränsningen och frustrationen av kolikkvällar/nätter under sitt första barns spädbarnstid och råkar ut för det under det andras. Vi vet ju inget annat än det här. Tyvärr är ju L något lite värre däran än R vad gäller själva skrikbiten. R var mer konstant missnöjd och skrek inte kolikskrik varje kväll. L har ännu bara missat en enda föreställning. Och det var alltså igår.
Så här lugnt kan det dock se ut dagtid i vagnen (som R som sagt vägrade under sina första 3,5 månader, så vissa saker är ju också positivt annorlunda!).
Jag kan tänka mig att en skrikfri middag kan kännas som himmelriket... Jag håller tummarna för att det har vänt för er och stackars L. Det kan inte vara lätt att leva sina första månader på jorden med knip i magen:-( Och man får se glädjen med de små sakerna. Att ha ett barn som vill åka vagn är en. Sixten vägrade också vagn tills han var runt 4 månader, så jag vet precis hur det är:D Kram
SvaraRaderaAnna ser dej: Jo, verkligen himmelriket! Nu verkar det vingla åt rätt håll - äntligen - och återfallen känns mer än vad de ser ut på skrikschemat som vi fyller i. Nu har hon ju dock lyckats skaffa sig en förkylning också, så den här veckan ut blir väl lite ur led. Men precis, vagnsåkandet är en helt otrolig glädje just nu! En sådan frihet med ett barn som verkligen trivs i vagnen! Kanske man behöver ha upplevt motsatsen för att riktigt uppskatta det?
SvaraRaderaKram!