onsdag 1 april 2009

Leende

Och så ligger hon där och ler och då är gårdagen nästan förlåten...

3 kommentarer:

  1. det är tur att de belönar en emellanåt...

    SvaraRadera
  2. Åh! Vad underbart!
    Lillan ler än så länge bara omedvetet, och jag längtar så sjukt mycket efter ett "riktigt" leende.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Fru A: Ja, visst är det och det lustiga är just att allt annat verkligen ÄR glömt då... Praktiseras med fördel av lite äldre barn som lärt sig just det.

    C: Mm, helt ljuvligt! Men även de omedvetna har sin effekt tycker jag allt. Kram!

    SvaraRadera