... men kan uppenbarligen inte låta bli. Att gnälla och klaga, alltså. En riktigt pissig dag har detta varit trots utsikterna från början; fredag, trevliga möten, underbart vår(sommar)väder och trevliga människor i omgivningen. Ok, ett moln av giftig rök från anlagda bränder täckte Malmö under dagen och tvingade in R's dagis att sova i vagnar inomhus, men bortsett från det så har ju dagen varit perfekt.
Eller ja, bortsett från det OCH det faktum att L gnällt, gråtit och skrikit konstant sedan 6.30 i morse med undantag från någon kvart här och där då hon helt enkelt tuppat av av trötthet. Med tanke på vår tröskel för skrik numera, så är det först nu framåt kvällen som jag allvarligt börjat undra om det är något riktigt fel med henne? Öroninflammation? Något ännu värre? Jag hoppas någonstans på att det bara är en dålig dag för jag orkar helt enkelt inte treva i ovisshet just nu. Jag har varken tid eller ork, snarare. Snälla, låt detta bli den där jobbiga mardrömsdagen som imorgon bara är ett minne blott!
Usch, stackars dig och L!
SvaraRaderaOch faktiskt, nu är den där eländiga dagen borta för evigt (och förhoppningsvis är den ett minne som bleknar snabbt)!
Jag som gillar att tänka positivt väljer att tro att det var det sista av hennes kolik som skulle ut. Och att hon därmed från och med idag är kolik-fri!
Stor kram!
C
C: Visst är det så att med bara lite tid så klingar allt av. Om man bara kunde vara lite mer tålmodig när det gäller. Igår var det lite för mycket och jag var beredd att bara öppna dörren och gå. Nu gjorde jag förstås inte det och idag är det bättre. Inte bra, men helt klart bättre. Och det är väl kanske bara att acceptera att det får vara gott nog?
SvaraRaderaStor kram tillbaka!