Nu har det gått så långt att jag inte längre kommer ihåg när det var mulet och grått senast här i södern. Genast innebär det förstås att dagen rutar in sig efter fantastiskt väder. Både igår och idag har vi strosat alla fyra med vagn, kaffe som inhandlas på vägen (igår), bullar och halvtunna kläder. R har sprungit som en yster kalv och L har sovit. Det bästa är att vi hittills under ledigheten sluppit de Stora Vredesutbrotten som annars har varit en säker ingrediens den senaste tiden. Alla har helt enkelt varit på bättre humör och stressen har varit nästintill obefintlig trots att vi kuskat runt en del mellan släktsammankomster.
Det tredje akupunkturtillfället avverkades i fredags (intressant att ha öppet på Långfredagen, men nålar och spik kanske kan likställas...) och följden blev visserligen ett lite småj-vligt dygn för L (och oss) där skrikandet och gnällandet plötsligt var uppe i långa perioder igen. Lustigt det där att man hela tiden flyttar fram gränserna och anpassar sig allt eftersom, men djupt mänskligt förstås. Jag gick för första gången sedan L föddes och väckte maken som fick ta över när gnället varat i nästan två timmar i följd under natten och det bara tog slut, allt mitt tålamod. Ödets ironi visade sig 45 minuter senare, när R vaknade (som jag bytt till mig ansvaret för) och vägrade somna om... Nu blev det byte igen och resten av natten sov L i alla fall som tur var.
Igår kunde vi äta ute hemma hos mina föräldrar och R kunde springa omkring och sparka fotboll i trädgården och testa om bollen studsade i fågelbadet. Det testades många gånger. L sov sig igenom hela middagen och en bra bit in på kvällen till vår stora skräck - "skulle det bli ytterligare en käck vaknatt?" - men gudskelov inte.
Jag väntar fortfarande på att min mobil ska lagas och lämnas tillbaka från affären så att jag kan börja ta lite bilder till bloggen. Makens kamera är i nuläget för knepig att sätta sig in i...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar