Suck och hu, vad jag känner mig tjatig och trött på mig själv, men allra mest trött på allt i vardagen just nu. Jag är trött på gnället och det ständiga missnöjet hos dottern (och ja, jag vet, det är ändå allt fler stunder av leenden och lugn), trött på att önska mig kväll för att sonen ska komma i säng och vaksamheten halveras, trött på nätterna som just nu är väldigt stökiga och som gör att jag är tröttare när morgonen kommer än när jag gick och lade mig (vilket bör inflikas INTE är sent på natten), trött på att missunna maken bra nätter och lugna stunder, vilket inte skulle vara fallet, så klart, om jag själv kände mig någorlunda i balans, trött på förkylningen som fortfarande har ett fast grepp om mig och dottern och ja, trött på att inget roligt tycks hända.
Självklart är allt det här rena lyxproblemen när man läser och hör om familjer som tampas med kroniska sjukdomar, ekonomiska problem och dödsfall, men det dåliga samvetet funkar inte riktigt som en motivator att plötsligt tycka allt är JÄTTEKUL. Så jag suckar lite till och hoppas på att det magonda försvinner lite fortare än sonens gjorde och att akupunkturen som just nu inte verkar skörda några framgångar vänder situationen snart. Mycket snart.
Dina problem är precis lika jobbiga oavsett hur andra har det. Om det är jobbigt för dig nu så ÄR det jobbigt. Punkt slut.
SvaraRaderaHoppas att det löser sig både med kolik och förkylningar så att du kan ägna dig helhjärtat åt att njuta av våren och L!
Kram!
Ja, jag kan bara instämma. Hur illa det än är för alla andra så är det jobbigt för dig nu. Och du har all rätt att tycka att det är förjävligt utan att ursäkta dig. Det låter svintufft. Hang in there. Det kommer att bli bättre. Och jag hoppas det blir jättesnart. Kram till dig!
SvaraRaderaC: Tack för stödet. Det är verkligen en balansgång just nu och minsta lilla övervikt gör att saker plötsligt blir helt ofantligt jobbiga. Så är det förstås inte i vanliga fall efter en god natts sömn eller, ja...
SvaraRaderaKramar!
Anna der dej: Även du ska ha tack för stöd och pepp! Idag är en ny dag och dina fina påskbilder gjorde faktiskt att kvällen (trots kolikattack) kändes bättre. Det går ju faktiskt snabbt det här egentligen och snart ligger säkert L där och ler precis som din Nils! Kramar!