När R var liten (i hennes ålder - han är förstås fortfarande liten...) blev det aldrig av att använda den, trots en hel del sjukdom, men nu har jag fått användning för den under två perioder på inte ens två månader... Som sagt, vad göra utan? Och svaret fick jag av min kära mor, som berättade att när jag och min syster var små så sög pappa snoret direkt ur näsorna på oss. Tack Gud för utvecklingen....
Stackars L! (men förhoppningsvis skönt för dig att hon sover mycket, så kanske du får lite vila också?)
SvaraRaderaVilken super-pappa du har! Jag tvivlar på att Lillans pappa skulle göra det din far gjorde. Men så har vi en Näsfrida vi också, så han slipper förhoppningsvis när tillfället uppstår.
kram!
Hoho! Jo, det kan man minsann kalla hängiven farsa:D I löve snor-fridan också. Nils har som dagis-hängare varit mer eller mindre snorig sen han föddes, så jag vet hur värdefullt det är.
SvaraRaderaC: Ja, super-pappa är ordet. Kan faktiskt inte riktigt se mig göra en sådan manöver och absolut inte maken. Han klarar inte av snorfridan ens... Kram!
SvaraRaderaAnna ser dej: Visst är det skönt att ha vissa redskap man kan lita på! Och dagis är en garanti för användning. Ibland undrar jag om R också skulle snorfridas? När kan man egentligen börja snyta sina barn?