Nu är det dags på riktigt igen. Vi är väl rustade. Pydden har börjat få upp farten i loppet och numera är det inget snack om att det är trots det handlar om.
Vi får inte borsta hennes tänder.
Vi får inte klä på henne byxor.
Vi får inte säga emot henne. Alls. Eller ens ha andra åsikter.
Vi får inte skoja med henne. Alls.
Vi får inte hjälpa henne med något. Alls.
Ytterkläderna behöver vi inte nämna och inte heller hur det går till att få henne att sitta i vagnen. Det går helt enkelt inte.
När det är som värst, gnället pågått i dryga två timmar och den lilla manipulativa varelsen gått från mamma till pappa ett antal gånger är det bra att påminna sig om bilden ovan. Hon kan vara lugn och mild också. Tur för oss.
åh, redan?
SvaraRaderaFast det är klart, även här hemma har trotset börjat visa sig. Dock inte hela tiden. än.
Kram!
Härligt! Känns igen i min stora tjej som trotsade något så in i.... jag vet inte vad. Kanske därför som tonårstrotset är väldigt minimalt nu? Kanske därför hon är så makalöst självgående? Trevligt att casha in är det iaf :)
SvaraRaderaOh my, vad snabbt man glömmer ändå... Nog för att det 3.5-årstrotsas endel här hemma, men det är liksom på en mer resonabel nivå. Jag skickar över ett kilo tålamod eller två, och hoppas att det räcker över nyår iallafall ;)
SvaraRaderaVi har också fått vår beskärda del av trots från storebror de senaste dagarna. Det är inte bara sova han inte vill om man säger så... En mycket bestämd ung herre och det är inte alltid lätt att hantera alla utbrott. Tålamod, tålamod, tålamod...och massa kärlek är min melodi även om jag misslyckas ett par gånger per dag jag med. Visst är det skönt att även barnen har olika sidor och även är söta som socker! kram
SvaraRaderaOjojoj, känner igen ... vi blev lite tagna på sängen när Frank i princip bytte personlighet över en natt och blev ett litet monster. Skrik och gnäll och gnål och absolut inga ytterkläder. Ingen mat som passade, ingenTING som passade. Någon gång går det ju över, men det är inte lätt när man är mitt uppe i det ... håll ut! Kram!
SvaraRaderaÅh, det där härliga, härliga trotset. Det tär på tålamodet minsann. Vår lilla S slänger saker omkring sig när hon inte får som hon vill. Det far både tallrikar och leksaker hemma hos oss.
SvaraRaderaHärligt det också!
Och så har hon gått tillbaka till närhetstörstet hon hade sitt första år, det enda hon vill är att bli buren och vara nära, nära.
De är goa de här små.
Gott nytt år kära du!
Haha, det underbara trotset. Den starka viljan. Det är inte så där så man kanske hurrar över att gå in i en ny omgång... Men det är tur att de är så söta emellan, annars vet jag inte hur det skulle gått... Kram och gott nytt år!
SvaraRaderahej och hå, bara att bita ihop då... ja, det är tur att de är så underbara, också. hoppas ni har fina sista dagar på året. gott slut! stor kram! och en särskild katt-kram :(
SvaraRaderaC: Ja, hur, redan. Men även storebror var tidig i vändningarna och intensiv. Så vi vet vad som kan komma... Dock har hon ju pauser, förstås;) Kram!
SvaraRaderaLibrarybeth: Jo, du, jag tror faktiskt att det finns ett samband. Förr eller senare ska man ju frigöra sig. Även jag var en Trotser och hade faktiskt inte speciellt mycket för mig i tonåren. Jag hoppas på mycket självgående och mogna barn så småningom;)!
mellanbarnet: Ja, lite läskigt att man glömmer. För det gör man verkligen. Å andra sidan skulle man förmodligen inte ge sig in i det igen om man kom ihåg exakt hur det var. Fast i vårt fall var det ändå för sent. Tålamod behövs, så det kändes som en god påfyllnad! Tack!;)
Ingela: Tålamod, ja. Och då behövs det sömn och lite egentid och roliga saker att ägna sig åt vid sidan om. Hoppas att er sömnsituation blir bättre snart; det är verkligen inte kul med sömnbrist.
Det är dock helt fantastiskt att ALLT är utsuddat när de där så där goa och söta! Kram!
Alison: Precis. Den där personlighetsförändringen är ju något besvärande. Man vet ju plötsligt inte om man kommer att få träffa den där forne/forna igen. Pydd är dessutom mycket verbal - inte alls som Rubinen i samma ålder - så plötsligt har man regelrätta argumentationer med en inte-ens-två-åring. Känns väldigt skumt och dumt. Jag hoppas på ett snabbare förlopp den här gången... Kram!
Yogamamma: Haha! Det låter ju roligare än vad det är när man är mitt i det. Samtidigt är det ju faktiskt bra med humör och att de vet vad de vill (eller inte vill). Och visst är de goa. Goast. Ett riktigt gott nytt år till dig också!
Anna ser dej: Fördelen med nya omgången är ju att man faktiskt ibland t o m blir lite blasé: "jaja, skrik du. Du får ändå inte som du vill..." Kramar i trotsträsket! Och Ett riktigt Gott Nytt År i förändringsvindarna!
fru a: Mmm, bita ihop. Käkarna är som sammanlimmade...;) Och tack för kramarna! Jag kramar tillbaka och önskar ett riktigt gott nytt år och ett gott slut på det gamla!