Dan före dan

... spenderas hemma med nästan frisk (men gnällig) lillasyster och riktigt sjuk katt.
Det gör ont i hela mig av att se honom.
En gång, för inte så många år sedan, var han en gummiboll som lekte och lekte och lekte med outtröttlig energi. Nu orkar han knappt lägga sig ned. Han bara sitter.
Och jag känner en helt vansinnig skuld över att våra fina kattbröder fått så lite uppmärksamhet som de fått under de här gångna 3,5 åren sedan storebror kom till världen.
Hela tiden har jag tänkt att det ska kompenseras när barnen växer till sig och att de då skulle få mer uppmärksamhet än vad de egentligen orkade.
Nu verkar det inte bättre än att vi kommer vara utan katt innan nyår.
Så försöker jag trycka undan de tankarna och handmata honom lite till. Kan inte han vara outtröttlig får ju vi vara det.