Jag vill göra en insats. Jag vill vara med om att åstadkomma förändring. Jag vill att mina insatser ska betyda något för helheten; för världen. Inga små ambitioner, här inte;-)...
Jag vill ge mina barn möjligheter som jag själv kanske inte insåg att jag hade eller faktiskt inte hade när jag själv växte upp.
Eftersom jag är fast förvissad om att min generation kommer få jobba tills vi stupar, så vill jag göra det på ställen/arbetsplatser där jag mår bra och får finnas med hela mig. Jag vill arbeta på ett sådant sätt och med sådana människor att min glöd bibehålls och jag både kan förmedla och ta emot erfarenhet. Jag vill kunna skratta mycket på mitt jobb. Jag vill ha en rättvis lön för den arbetsinsats jag gör, det ansvar jag tar och utifrån den utbildning jag har. Jag vill att mina särskilda kunskaper och förmågor kan komma till sin rätt på de ställen där jag arbetar och jag vill känna att min kompetens betyder något. (Därmed inte sagt att det inte är så idag, men ni fattar - hela livet!)
Jag hoppas att jag hela livet kommer vilja fortsätta jobba med mig själv och med mina relationer till mina närmaste. Det är min ambition i alla fall. Jag ger inte upp.
Tja, jag har säkert glömt en massa ambitioner jag borde ha.
Min ambition just nu är att få bukt med den här sabla magkatarren. Så nu är det marsch ut på soffan igen...
Du har ju ett otroligt givande jobb, vilket innebär att du faktiskt GÖR en insats. Det är ju helt fantastiskt!
SvaraRaderaDet är fint med ambitioner bara man inte drunknar i dem..som jag gjort och gör av å till...men jag tror nog att du gör en fin insats där du är..det tror jag säkert..du verkar vara en omtänksam människa...
SvaraRaderakram!
Och jag tänker att det är ringar på vattnet, dina insatser och dina ambitioner. Vi börjar smått och så växer det.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Du har fantastiska ambitioner, jag tror att de ligger där och sprider sig i allt det du gör. Fint är det också att du kan sätta så bra ord på dem. Kramar
SvaraRaderaFröken K: Jo, det har jag visserligen, men ofta känns det mest som att man slänger iväg en massa passningar men aldrig ser hur de gör mål... Tack ändå för peppen!
SvaraRaderaToril: Ja, så tänker jag också. Viktigt att inte drunkna i dem. Och snälla fina ord från dig, tack! Kram! Och detsamma, förstås!
Yogamamma: Ja, börja i det lilla och visst får man tro och hoppas att det växer. Genuina och äkta ansträngningar brukar ju göra det. Hoppas du hade en fin helg och får en fin vecka!
Anna ser dej: Tack, söta du! Stor kram tillbaka till dig!