En halvfrisk - eller halvsjuk beroende av hur man ser det - lillasyster och jag har hängt tillsammans hela dagen. Nu värker ryggen efter alla påtvingade påklädningar och huvudet efter gnället. Halvfrisk är såklart skönt för oron i magen, men desto värre för tålamodet. Lirka, truga, locka och till slut tvinga när inget hjälper.
Storebror håller sig - peppar, peppar - frisk och på dagis.
Han var ett av fyra barn på avdelningen idag, vilket ju var mysigt, men mindre kul för personalen som rustat för femton barn. Som bara uteblev. Intressant. Till frukost var det inte ett enda barn på två avdelningar och gröt hade kokats för tio.
En fröken på Pydds avdelning - där de trots allt var 11 stycken - var lite ledsen över attityden till förskolan som tycks vara ganska utbredd. Att det handlar om barnpassning. Att man inte behöver meddela om man inte längre behöver deras tjänster, ungefär. Jag förstår fullständigt. Jag hade varit både ledsen och ursinnig och givetvis också börjat fundera på om det är det som verksamheten handlar om. Till våren ska det bildas föräldraråd. Det tycker jag är strålande. Och jag tänker engagera mig. Det är ju faktiskt mina barns arbetsplats och kan man påverka så ska man.
Men herregud, klart att man talar om ifall ens barn inte dyker upp? Snacka om nonchalant. Tror absolut på föräldraråd.
SvaraRaderaVåra barn går på ett föräldrakooperativ, med obligatoriska styrelsemöten var 6:e vecka (där varje familj ska vara representerad). Där får vi mycket insyn och stor möjlighet att påverka, vilket vi inte hade på Filles förra dagis. Skillnaden är enorm!
Galet att tro att personalen bara ska sitta där och ta emot, barnomsorg kräver planering. Det borde väl en förälder förstå?! Låter bra med föräldrarråd!
SvaraRaderaJa, det låter lite galet det där. På vårt dagis (i Norge märk väl) får barnen ingen mat utan vi föräldrar skickar med matpakke och kanske gör det att de tar lite lättare på det för de är väldigt laid back när det gäller ändrade planer.
SvaraRaderaNär lillasyster var nyfödd blev det lite hattigt med Nils tider (han får gå 100% även när jag är hemma med barn nr 2) och jag höll på och ringde och uppdaterade dem varje förmiddag och gav besked om dagen efter vid hämtning men till slut sa de bara att jag inte behövde informera dem, så länge vi kom innan kl 12 så fick vi komma när vi ville och hade vi inte dykt upp då så räknade de inte heller med att vi kom senare. Jag blev lite paff men lättad över deras hållning och är lite mer avslappnad själv nu även om jag alltid ringer på morgonen och säger till om han inte kommer in alls, det är ju en självklarhet. Vi har låtit honom vara hemma sen i fredags och ha jullov eftersom det går kräksjuka på dagis och det slipper vi gärna i jul...
Hoppas ni alla är helt friska snart!
Hm, märkligt att föräldrarna inte säger till, inte konstigt om personalen tröttnar. Låter ju bra och behövligt med föräldraråd. Men om man inte känner sig så delaktig tror jag det lätt blir så. Då kan rådet vara extra bra dör att skapa forum och just känslan av delaktighet. Och krya på er alla!
SvaraRaderaAlison: Det låter verkligen bra! Det ska bli mycket spännande att se hur det kommer bli här med föräldraråd. Uppslutningen är så enormt olika på de olika avdelningarna liksom engagemanget...
SvaraRaderaLibrarybeth: Ja, man tycker ju det? Oerhört respektlöst mot hela förskolevärlden med den inställningen iaf...
Ingela:Skönt med en flexibel förskola och jag tror att det kan bli just så om man kan lite på föräldrarna i allmänhet; då är det ju ett givande och ett tagande. Jag kan tänka mig att det där med matpakke gör att ett visst engagemang faktiskt tvingas fram. Samtidigt tycker jag att det är oerhört skönt att ha det som vi har det. Framförallt storebror har aldrig kinkat med maten på förskolan; däremot enormt här hemma...
Och tack, förstås! Detsamma till er! En riktigt härligt frisk jul!
Anna ser dej: Tack, fina! Jag tror också att delaktigheten är problemet. Eller bristen på den. Jag har undrat sedan barnen började på dagis var den där föräldraföreningen är; den som mamma var så engagerad i när vi var små...? Jag ska engagera mig i alla fall nu när det blir förändring! Kram!
Tyvärr är attityden lite liknande (fast kanske inte riktigt så illa..) till förskoleklassverksamheten. Så länge det är "frivilligt" struntar en del till och med i att sjukanmäla sina barn. Helt otroligt. Fast jag påmint flera gånger i veckobrev och annat. På lovet, när det "bara" är fritids, är det ännu värre. Folk anmäler sina barn "i fall att" och sen låter de dem vara hemma. Eller ibland skickar dit barn som inte är anmälda. Hur tänker man??
SvaraRaderaKajsa: Ja, det undrar jag också. Någon sa att de där anmälningarna om lovtider kommer så tidigt så folk drar till med något innan de vet med bestämdhet. Jo, kanske, men uppenbarligen har man sedan ingen önskan att meddela hur det verkligen blir? Det är inte konstigt, tänker jag, att det finns en risk för att man påverkar personalens självbild och yrkesstolthet till det negativa. Bättring, hoppas jag på, när föräldraråden är ett obligatorium.
SvaraRadera