I morse åkte maken in med H, vår katt, till djursjukhuset och H kom inte tillbaka med hem igen.
Pydd kramade och klappade mig på kinderna när jag grät och sa: "Så, lilla mamma. Så, lilla mamma."
Rubinen har varit ledsen, men kanske mest arg och inte riktigt vetat hur han ska bete sig. Han har trots våra förklaringar vidhållit att: "H kommer hem igen. Han kommer hem igen."
Och sen sa han "Jag vill också till Gud." (Som vi sagt att båda katterna nu befinner sig hos.)
Igår fick vi pga snön fira jul hemma hos oss för första gången med hela lilla familjen. 9 vuxna och 3 barn runt två sammansatta bord i vårt vardagsrum. Mysigt och annorlunda, men inte dumt alls.
Inte dumt heller var det att ha nästan allihopa i kyrkan hos mig på förmiddagen i krubbgudstjänsten.
Och efter det att äldsta generationen tagit bussen hem (som faktiskt gick ändå), hade vi spontandisco i vardagsrummet till gamla 80- och 90-tals låtar.
Sorg och glädje om vartannat precis som livet.
En fortsatt fin jul till er allihop!
Det låter både sorgligt och härligt. Inte som man tänkt sig, men bra och alla samlade. Och så det oåterkalleliga på det då. Stor, stor kram i alla de där känslorna
SvaraRaderaSnöstorm och spontandisko, kan inte bli bättre! God fortsättning.
SvaraRaderaOch jag glömde säga, så tråkigt med kissen, men katthimlen är säkert helt underbar
SvaraRaderajag beklagar .... kram
SvaraRaderaÅh, vad tråkigt med katten. Jag vet hur det känns att behöva ta farväl av ett älskat husdjur. Tråkigt att det behövde hända under julhelgen men det låter som att ni ändå haft mysigt trots allt.
SvaraRaderaStor julkram på er och god(are) fortsättning!
Och vad roligt att ni gillade pepparkakorna!
Härligt med en bra jul, men sorgligt med katten. :(
SvaraRaderaEtt äkta livets jul tänker jag. Med alla känslor.
SvaraRaderaSå tråkigt att höra om er katt!!! Tur ändå att julen trots allt blev fin. God fortsättning till dig!
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, känslor av alla slag i en enda stor kompott. Och en hel massa saknad nu då. Stor kram tillbaka till dig!
SvaraRaderaannika: Ja, det blev bra i allt det där oväntade och bättre än spontandisco finns faktiskt inte:). Oron och ängslan för en stund bortdansade.
Suzan: Tack och kram!
Alison: Ja, typiskt med jul och allt, men kanske också typiskt, om du förstår vad jag menar. Stor kram tillbaka (och vi har en massa härlig deg kvar att fortsätta göra pepparkakor på...)!
Kajsa: Ja, så dubbelt. Och så tomt.
Yogamamma: Ja, när jag tänker efter, så, ja. Faktiskt. Döden är ju en självklar del av livet och alla känslorna kring den.
Librarybeth: Ja, riktigt riktigt ledsamt och tomt. Och ändå var det en bra jul. God fortsättning till dig också!