här är det sjukt i stugan.
Vår numera ensamma kattbroder är inlagd på djursjukhuset sedan igår morse och det har visat sig idag att det är njurarna som är problemet. Det är fasansfullt tomt utan honom och när han åkte igår sa Rubinen "Nu har vi ingen katt längre." För barnen är djursjukhuset=döden. Och för mig med. Snacka om att jag har blivit kritisk till denna institution. Inte minst under helgen då inga andra alternativ finns. Något jag hade velat ge dem i julklapp är en bra kurs i mänsklig psykologi och pedagogik. Samt medvetenhet om att när taxorna är så höga som de är, att valutan för de där pengarna inte ska vara möjlig att djupt ifrågasätta.
Pydd är inne på fjärde dagen av hög feber och det ser inte bättre ut än att veckan kommer att ägnas åt hemmatillvaro med henne. Eller rättare sagt, "pussel" för att få det att gå ihop, så här dagar innan jul.
Vi vuxna är smått märkta av tre febernätter och en helg fullständigt fullspäckad med jobb för min del. Roligt jobb, men hyperintensivt.
Och predikan som behandlade Maria, #prataomdet och Julian Assange funkade faktiskt.
Det röda som jag burit under helgen har inte kommit med på bild och igår var det nog faktiskt inget annat än det röda i ögonen och på mitt eksemiga ben...
Jag känner igen det där. Vi har hostat i omgångar i två månader nu tror jag. Alltid är det någon som vaknar och behöver tröstas. Eller så vaknar jag av mitt eget hostande.
SvaraRaderaSömn är typ det enda jag önskar mig i julklapp. Och fred på jorden. Såklart.
Usch och fy! Krya på både tvåbenta och fyrbenta vänner! Och passa dig för väggen, jag har hört att den inte är någon höjdare att gå in i.
SvaraRaderaKrya på er, hoppas ni hinner bli friska till jul! Här är det också feber (hos lillasyster) och bihåleinflammation (hos maken) så helgen har tillbringats hemma och inomhus.
SvaraRaderaFy så tråkigt :( Jag hoppas hoppas hoppas att han blir bra. En liten kattbön från kattanten blir det ikväll!
SvaraRaderaJag måste bara säga, shit vad cool du är kvinna, som predikar med så aktuell bas! Jag vill höra dig (och det får jag ju snart möjlighet till också kanske...). Och sen ett jättestort krya på er - allihopa, människor och djur. Idag hade Sixten över 40 grader också, så jag kommer också hacka upp den här veckan med lite härlig sjukvaro... Stor kram
SvaraRaderaYogamamma: Ja, man undrar ju när det ska lägga sig det där med sjukdomsstörda nätter... Vi sover just nu större delen av nätterna allihop i samma säng och ryggen är inte direkt nöjd över det. Fred på jorden, ja, det önskar jag mig också, men sömn... Mmmm, det hade inte varit en dum julklapp.
SvaraRaderamellanbarnet: Tack!
Det är så trist att befinna sig i det där oroslandet och i förhållande till vår fine kattvän; skuldlandet. För det känns som att han inte blivit direkt uppmärksammad sedan barnen kom och först nu när han praktiskt taget är döende, inser vi att han kanske inte kommer vara hos oss så mycket längre. Då känns allt suckande över lådor som ska bytas och mat som ska ställas fram som rena rama övergreppen. Lyckligt slut på det här. Det önskar jag mig.
Ingela: Tack och detsamma! Fy så trist det är med sjukdom!
Soffy: Tack fina! Det behövs och ja, jag hoppas, jag med. Jag är riktigt riktigt sorgsen över det här...
Anna ser dej: Tack, söta du! Både för krya och för fina komplimanger! Hoppas Sixten kryar på sig också. Över 40°c känns ju läskigt. Stora kramar tillbaka till dig!