Tid. Tänk vad mycket tid jag ägnade åt rent häng innan barnen! Eller för den delen till att visionera på jobbet. Eller till att jobba över. Eller till att meditera och be någon gång då och då; oftare än just nu (jo, där borde jag verkligen bättra mig).
Jag saknar att kunna se 7 avsnitt Mad Men på raken under en slö söndagseftermiddag eller stanna ute lite för länge en fredagskväll med kompisarna. Å andra sidan är jag inte det minsta ledsen över orsaken att det inte funkar längre.
Vänner och bekanta. Ett hypersocialt liv som jag faktiskt levde en gång i tiden. Det gör jag väl rent tekniskt fortfarande fast kontakterna är i åldrarna snart 2 och 3,5. (Samt maken förstås;)).
Och så saknar jag faktiskt fortfarande vår siames som dog i somras.
Om man väljer annan definition av "saknar" så skulle det ju också stå "tid" på den listan samt sjukdomsfri tid. Pälsängerfritt boende. Resor. Ekonomiska förutsättningar för långa spännande resor. Men kanske kommer det en sådan tid någon gång. Den som lever får se.
Det här inlägget skulle kunna vara skrivet av mig, förutom några småsaker (som bön och make..). Att bara hänga och slöa, och ibland spontant hänga på saker. Det är det jag saknar mest.
SvaraRaderaDet kommer nog en annan tid, när tid finns. Undertiden, kika in hos mig och känn dig utmanad!
SvaraRadera...fast nu såg jag att du redan är utmanad. men du kanske inte har svarat än?
SvaraRaderaKajsa: Jaa, hänga! I sällskap eller själv. De stunderna nuförtiden är så grymt sällsynta.
SvaraRaderaFrida: Jo, det gör väl det, fast då är man ju själv annorlunda också. Jag tror att jag alltid kommer att till viss del romantisera den där tiden då man inte visst vad som väntade. På gott och ont...
Nej, jag har inte svarat än; men jag ska anta utmaningen! Tack, förresten! Tror jag ger mig på det i helgen...