00-talet

Att sammanfatta 10 år kan ju egentligen inte bli något annat än fåfängt, men eftersom 2009 känts som ett ganska svårt år att ringa in, gör jag ett försök.

Om 90-talet till gigantisk del handlade om att hitta mig själv, reflektera, analysera, bearbeta, prova mig fram och festa, må dåligt, träffa MASSVIS med människor, flytta oavbrutet, ha koll på kultur- musik- och nöjesliv, så gick 00-talet helt och hållet i vuxenblivandets och stabilitetens tecken.

Jag började på den mer praktiska delen av utbildningen, blev antagen av mitt stift, gjorde praktiker och arbetade både mot betalning och frivilligt hos min nuvarande arbetsgivare. Jag vigdes, fick mina drömtjänster (ja, två stycken!) och fick all möjlighet att utveckla dem så som jag upplevde var bäst. Kort sagt; rena drömdecenniet för yrkeslivet.

Privat hände det minst lika mycket. 2001 träffade jag min fina make S, som jag bara något år senare förlovade mig och gifte mig med (idag för 6 år sedan!). Vi reste en massa; både långt och kort, flyttade till vår nuvarande lägenhet, skaffade oss två stycken siameser och fick ta ett sorgligt farväl av min ganska psykiskt labila tämjda vildkatt.
2007 föddes så Rubinen och innan hans ett-årsdag insåg vi att vi väntade ett småsyskon. I februari föddes lilla L, Pydden kallad, och nu är hon hela 10 månader. Sanslöst.

00-talet är ett årtionde där jag sluppit så många sorgliga avsked, kunnat vara mestadelens glad och frisk, umgåtts kanske inte lika intensivt med mina vänner som tidigare, men kunnat hålla kontakten åtminstone hjälpligt med merparten och trätt in i nästa fas tillsammans med de allra flesta av dem som betyder något.

Ett bra årtionde om än något sorgligt också. För jag insåg att jag faktiskt inte är ung längre. Att stora delar av livet redan är levda, valda, utmejslade. Att mina föräldrar, svärföräldrar och andra nära släktingar också blir äldre och att nästa årtionde kommer ha två nya aktörer i huvudrollerna. Det är förstås helt som det ska vara; det är livet - flyktigt och obeständigt som en vindil. Och förgängligt. Jag är tacksam för mitt 00-tal. Djupt och innerligt tacksam.