tisdag 15 december 2009
Lucia. Brrr.
Igår tittade och lyssnade vi på Rubinen som gick Luciatåg utomhus på sin smällkalla dagisgård. Jag hade varit lite orolig över att han skulle vara ensam stjärngosse, men egentligen utan fog. Han har liksom inte hamnat i någon faller-för-trycket-fas än. Snarare är det tydligt att han har en alldeles egen smak och antingen gillar sin spegelbild eller inte. Det var dessutom hela fyra stjärngossar sammanlagt i tåget; alla lika stolta med stjärnan högt buren. Rubinen hoppade lite jämfotahopp av glädje för att klänningen var fin och för att vi var så många som tittade på just honom. Lustigt det där. Det hade lika gärna kunnat bli en trots-bryts-stund. Men alls icke. Underbart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men guuuuuuuuuud vilken liten sötnos!
SvaraRaderaVad fin han är! Och så skönt att luciafirandet gick utan trots.
SvaraRaderaMen det som främst slog mig var att han ser så himla stor ut!
Kram i julstöket!
Sötnos!
SvaraRaderaÅ så söt han är!
SvaraRaderamen han är ju bara helt otroligt söt. lilla rubinen. va coolt att han var stolt. det var min lilla tomtenisse oxå,efter en liten stund,när han blev lite varm i kläderna.
SvaraRaderakram till dig. och din finaste stjärngosse.
En sån söt liten stjärngosse! Han verkar nöjd med tillställningen...allt gott
SvaraRaderaAllihop: Tack så mycket! Mamman tycker också att han är ganska så strålande i sin enormt stolta uppenbarelse...;)
SvaraRaderaToril: Välkommen! Roligt att du hittat hit!