Pydd 10 månader

Snabb som en liten vessla kryper hon efter sin storebror eller in i utrymmen som hon inte får, upp i soffor, sängar, hyllor och lådor. Ständigt med något i munnen - stora saker, strumpor eller små små grejor som bara hon kan hitta - rör hon sig. Fysisk är bara förnamnet på denna lilla varelse.
Hon kan stå kortare stunder om hon inte tänker på vad hon gör och om hon håller något i handen. Hon kan gå om man håller henne i en hand. Då går hon vingligt och vajigt men glatt framåt, framåt, framåt. Med hjälp av gå-vagnen springer hon över golvet och det blir ofta ganska farliga situationer, för hon vill hellre än kan. Det är lustigt, för det var precis tvärtom med storebror.

Böcker äter hon gärna på, men sitter faktiskt också och bläddrar i. Hon får tyvärr inte lika mycket läst för sig som storebror fick och får, men hon har helt andra stimulansförutsättningar förstås:

Storebror, storebror, storebror.

Nu mäter hon 77,5 cm och väger nästan exakt 10 kg. Och så som hon rör sig är det inte konstigt att hon äter som en häst. Hon gillar dessutom mat på ett riktigt glupskt vis; nästan allt funkar. Även detta är en ny upplevelse för oss...

Ur munnen kommer det försök till ord, men tydligast är försöken att säga Rubinens namn, "mamma" och "pappa". "Titta", "katt", "hej" och "hejdå" hänger kvar och hon koncentrerar sig väldeliga när vi försöker lära henne nya ord; tittar på våra munnar och härmar. Ibland låter det snarlikt, ibland inte alls.

Musik är som sagt ett stort glädjeämne och så fort det låter ur högtalarna rör hon sig till musiken och "sjunger".

Pydd är en mycket mycket kramig liten person. Gosar in sig, klappar, biter små kärleksbett, drar i håret, kramar och suger på oss och hon gör det med en sådan intensitet att man bara flyter iväg på små kärleksmoln. Jag saknar henne så fort hon är utom synhåll.