lördag 19 december 2009
Dansa, min...
Pydden tycks ha rytmen i blodet; hon är också väldigt bra på att härma oss andra tre - och, ja, kanske framförallt sin storebror. När musik fyller lägenheten är hon snabbt framme vid musikkällan och gungar med hela kroppen samtidigt som hon klappar i händerna eller gör andra lämpliga rörelser till musiken. Det kvittar om det är 90-tals-indie, julsånger eller northern soul. Allt passar bra för fröken. Och. Nötknäpparen är en riktig favorit. Är det fasligt larvigt och flickromantiskt att redan drömma om balettdräkt och dansskor till och på en liten 10-månaders Pydd..?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där känner jag igen, Siri gungar också runt härhemma, till allehanda julsånger, mannens jazz och min stilla yogamusik
SvaraRaderaNej då...lev ut ballerinan för tusan! Livet är för kort för att inte få använda tyll och glitter!
SvaraRaderastor god julkram till dig.
SvaraRaderahoppas att ni får en finfin jul med mycket av det goda;)
kramelikram
Yogamamma: En liten like i Siri, m a o! Kul!
SvaraRaderaToril: Bra, tack! Känner mig genast peppad!
fröken blund slår dank: Och stor julkram tillbaka till dig! En riktigt härlig och vilsam tid, önskar jag dig, kanske just möjlig också för att ni INTE är hemma;)?
Härligt att hon verkar gilla rytm den lilla damen!
SvaraRaderaMagda.nu: Jepp, musiken i blodet och dans snarare än gång...
SvaraRaderaabsolut inte fasligt larvigt!!! såklart hon ska dansa :) (storebror med såklart, om han skulle vilja... lite tråkigt kändes det att det inte fanns en enda kille i H:s dansklass, jo, första två gångerna. han ville aldrig släppa sin mamma och slutade komma. det var synd. men i en enorm skock rosa-volang-prydda tjejer är det klart att man kan känna sig ensam som ende pojke...)
SvaraRaderafru A: Härligt! För nu står hon dessutom vid soffbordet och lyfter graciöst på benen i olika positioner. Åh, vad jag nostalgihaussar mina dansår... Och visst kan även Rubbe få dansa. Det finns ju inget vackrare än manliga dansare egentligen.
SvaraRadera