tisdag 29 december 2009
Jämställt
Det finns många många exempel på jämställt beteende och lika många på det motsatta. Vissa saker kan man enas om överlag, medan andra är väldigt individuella för varje familj. För mig hade gärna mikropausernas dåliga samvete kunnat försvinna. Det dåliga samvetet hittar jag inte hos maken. Alls.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad jag känner igen mig (som vanligt...)! Det dåliga samvetet är bland det värsta jag vet, och ändå finns det där titt som tätt. Det lär ju knappast vara något genetiskt, men det här miljö-arvet alltså, det gör det svårt för jämställdheten. *kämpar*
SvaraRaderaJa. Varför är kvinnor så bra på att känna skuld över allt? Och varför är män så bra på att inte alls förstå vad man pratar om när man gör det? Ja, jag känner så väl igen mig i det du skriver (och har skrivit i andra inlägg), det där med dåligt samvete för allt och speciellt det som har med barnen att göra. Jag har haft det för att jag går hemifrån, att jag ger dem burkmat, att vi inte går ut, att vi tittar på tv, att Nils fått sitta framåtvänd så tidigt, att vi hämtar för sent på dagis etc etc. Och när jag pratar med kärleken förstår han inte vad jag snackar om. Hur ställer man om? Det är en kamp... Kram
SvaraRaderaÅ så många fina inlägg du skrivit. alltid kloka. genomtänkta. och jag känner som vanligt igen mig i det mesta.
SvaraRaderaoch visst...det där med dåligt samvete...har karlarna blivit helt befriade från det? För grejen är att jag är så avis. för det gör INTE gott att känna skuld. speciellt över sånt som man valt och som är vettigt liksom (fast vem avgör det,egentligen...)
och jag känner så väl igen mig i det du skrev nedan om att inte vara bra på förändringar. att det alltid är svårt liksom. när saker ändras. men jag tänker, att eftersom vi vet det, så måste vi va snälla mot oss själva i såna tider. ge oss större utrymme och större acceptans. det var lätt skrivet...svårare att uppfylla tror jag...
jag har saknat dig. det har varit tomt när jag inte kunnat ens kika på din blogg. men nu. nu är jag tillbaks.
stor kram till dig. och ett gott nytt fint år önskar jag dig o de dina såklart.
mellanbarnet: Usch ja, miljöarv är precis rätta ordet och vilket arv det är att betvinga! Det vansinnigaste är ju att det fortfarande finns folk som inte kan se hur det funkar! Det är bara att kämpa vidare.
SvaraRaderaAnna ser dej: Numera lyckas jag mest bli arg på hemmaplan när saker förväntas av mig som aldrig skulle förväntas av maken, men det dåliga samvetet över allt det där som jag ändå liksom borde - inte för att jag är kvinna utan för att jag är mamma - är en riktigt trist följeslagare. Och varför det är så här - ja, jag fattar inte det. Jag vill för allt i världen inte tro att det skulle ha att göra med vilket kön jag föddes med. Den sociala strukturen i vårt samhälle är så grym och så stark; det är väl bara att inse. Men kämpa; det ska vi! Sannerligen! Stor kram tillbaka!
fröken blund slår dank: Åh, tack, tack, tack. Och jag har saknat dig med och dina fina inlägg! Stora kramar och ett riktigt gott nytt år till dig och din familj!