Som vi ju alla nog är medvetna om, är det dumt att rapportera om lyckosamma fasförändringar i tidigt skede som t ex bra nätter och nattsömn, måltidsgalans, sjukdomsfrihet och dylikt. Det blir ALLTID bakslag. Alltid. Och ändå finns det ett enormt behov av att få berätta om när det också är lite kul det där med föräldraskapet. När det går lätt. Attans, ingen lätt ekvation det där.
Jag vågar mig på ett litet exempel som skulle kunna vara hämtat från verkliga livet;
En liten pojke, vars pappa precis börjat ta merparten av hemmatiden, har visat på lite färre vredesutbrott och trotstillfällen den senaste veckan. På dagis beskrivs han som en hjälpsam och omtyckt liten person som inte heller där har uppfört sig "illa" på ett tag. Pojkens mamma undrar om det finns samband mellan att hon började jobba och denna möjliga fasförändring, om man nu vågar ropa hej. Alternativt slumrar trotset för att vakna upp med ett rytande imorgon då hon ska vara hemma i dagarna 1,5 och vaccinationstid är inbokad. Förhoppningsvis är det inte det sistnämnda alternativet.
Ja. Det brukar bli bakslag. Men man måste ju kunna ropa hej också. Annars blir man ju nervös, spänd och cynisk, om man ska gå och vänta på att allt går åt helvete.
SvaraRaderaVad skönt att det är bra! Kanske idag, kanske imorgon. Man vet aldrig.
Tjoho, ja, men nån gång ska det ju vända också! Och det KAN ju faktiskt vara nu... Igår sa Sixtens fröken att han är en mycket nöjdare liten kille nu. Och det hände något förra veckan faktiskt, de där väldiga humörsvängningarna och stora missnöjeskänslorna var plötsligt försvunna. Eller, ja, väldigt mycket färre i alla fall. Så jag håller tummarna här, för att bägge våra juveler har kommit ur det stora upp-och-ner-träsket. Kram
SvaraRaderaRopa på bara: HEJ HEJ HEJ!
SvaraRaderaDeppa kan man göra när tråkiga saker händer, när bra saker händer ska man fira! Passa på att glädjas åt det bra, det är du värd.
Kram!
Magda.nu: Ja, visst måste man kunna göra det och du har helt rätt i att det blir en helt olidlig tillvaro om man bara går och väntar på undergång. Det lustiga är ju att man tämligen snabbt glömmer det j-vliga när man är "förbi det" och blir lika förvånad över spridda återbesök trots att man borde vara medveten om att det är fullt naturligt! Men just nu är det så enormt mycket bättre och jag ska faktiskt ta och njuta lite...;)
SvaraRaderaAnna ser dej: Ja, hoppas, hoppas, hoppas. För oss båda. Ibland känns det som "väldigt mycket färre" och "borta" är lite samma sak när man varit med om upphöjt till hundra per dag... Just nu är det faktiskt riktigt trivsamt att umgås med Rubinen och stora gnället kommer från Pydd. Aldrig ska det väl vara bra... Kram!
C: Ja, fira ska man och då kan man ju fira varje liten paus i träsket. Stor kram!