Dr Jekyll och Mr Hyde

Under december har vi varit på ganska många besök i kyrkan, inte minst för att titta på julkrubban och för att tända ljus. Som ni kanske anar, har Rubinen varit i kyrkan ganska många gånger (dock bara på någon enstaka gudstjänst). Han brukar faktiskt bete sig helt godkänt för att vara 2,5 år. Han verkar vara ganska känslig för stämningen i rummet.
Men.
Igår...
Barnet var som förbytt. Krubbfigurerna åkte i golvet liksom "gräs"-dekorationerna. Det skulle springas, hojtas, springas ifrån, hoppas i kortrappan, tändas över-mycket-ljus och härjas i största allmänhet. Min väninna tillika kollega som var med hade lika stort sjå som jag att försöka hinna ikapp, förmana och bära bort honom från känsliga ting. Jag tror att jag sa till honom 70 gånger om varje sak och det var totalt dövöra som gällde. Till slut kände jag mig verkligen totalt lost och råkade snegla på kyrkvakterna som av minerna tycktes tänka: "prästens unge"... Det var bara att lomma ut i snöfallet igen med den nu gråtande Pydden, som starkt ogillar att få snöflingor i ansiktet. Och jag vet faktiskt fortfarande inte riktigt vad som hände med Rubinen... Blir det "barnförbud" i min kyrka (fast det lär det ju aldrig bli), som det mig veterligen är på ett och annat Stockholmscafé, så vet ni vem som är att skylla på.