Eller?
När jag var dinkie och levde för mitt jobb kunde det hända då och då att jag gick sjuk dit. Då snackar vi förstås inte vinterkräksjuka eller influensa, men, ja, sådär lite småkrasslig och faktiskt även med feber någon enstaka gång... Det var det enda rätta, ansåg jag då. Det var att sätta plikten framför allt och leva för sitt kall. Mina arbetsuppgifter var för viktiga för att ställa in eller sätta vikarie på - ja, det skulle inte gå att sätta vikarie på dem! Och så vidare...
Nu? Ja, nu är det ett helt annat läge. Nu svär jag över de där idioterna som kommer till jobbet och smittar. Hjältar som övervinner sig själva för jobbets skull, är de sannerligen inte, utan vandrande egoistiska smitthärder med potentiellt dödshot (mja...) gentemot mina stackars barn. Deras utsträckta fälleben i en småbarnskarusell som knappt rullar runt, kan få mig att skjuta eldblixtar av frustration. Jag har en vag aning om deras resonemang; det finns där som en svag vindil längst bak i minnet, men det håller inte längre. Det är ologiskt och osant.
Det är sanslöst vad man förändras.
Åh shit, det där är svårt. Bästa lösningen vore ju om man kunde jobba hemma när man var sådär lite lagom halvsjuk, men att stanna hemma för en förkylning tycker jag är lite överdrivet - även om jag riskerar att smitta andra... (om jag minns virologin rätt så smittar man dessutom lika mycket just innan sjukdomen brutit ut).Och så är ju svårt att dra gränsen mellan en förkylning, en mega-förkylning, osv. När är det OK att gå till jobbet, när är det inte. Och den där karensdagen hjälper ju inte beslutet på traven den heller. Svårt var ordet, sa Bull.
SvaraRaderaVar det inte en artikel i DN alldeles nyligen om det här? Att det generellt är skadligare på sikt att gå sjuk till jobbet än att stanna hemma. Värt att tänka på är det, hur som helst.
Redan innan Lillan kom störde jag mig på folk som går sjuka till jobbet. Otroligt mycket. Så jag kan bara tänka mig att det blir ännu värre när jag börjar jobba igen.
SvaraRaderaJag vet inte om det har med ålder (eller kanske högre lön så att karensdagen inte svider lika mycket) att göra, men jag har faktiskt börjat vara hemma mer när jag är sjuk. Ja, jag menar så klart innan jag gick på mammaledighet :)
Förresten, vad härligt det måste vara för dig att komma tillbaka till jobbet i december!
Kram!
Haha, ja, man ändrar sig när det gäller ganska många saker:D Glad lucia! Ska ni gå till kyrkan idag och lyssna på julsånger (och ja, ehum, det andra man brukar lyssna på i kyrkan...)? Kram
SvaraRaderamellanbarnet: Ja, det är lätt att ha principer, men att följa dem för egen del är desto svårare och då menar jag att jag idag gick till jobbet med rinnande näsa och extremt hes hals. För ingen annan kan ju ta hand om högmässan...;)
SvaraRaderaLite småförkyld måste man så klart få vara; det får ju barnen vara på dagis, men jag tycker ändå gränsen går vid feber. Det och magsjuka är inte ok. Och folk kommer ju till jobbet med sånt. Jag har också hört att man smittar mest innan det brutit ut och ofta väljer man ju att inte riktigt acceptera att det är på väg. Så ja.. Det är inte helt lätt.
C: Ja, det har kanske lite med ålder att göra också och visst tillhörde jag någon gång för länge sen (känns det som) gruppen som klagade på att andra sjukade sig för ingenting...;) Hehe. Man är ju aldrig nöjd... Det är underbart att jobba i kyrkan i december. Det var faktiskt därför jag valde att gå tillbaka innan jul! Kram!
Anna ser dej: Ja, nog är det så. Många saker får helt andra betydelser efter det att man blivit förälder.
Tack detsamma! Tanken var att gå dit ikväll på fantastiskt Luciafirande med Malmö Akademiska Kör (det börjar om en halvtimme och brukar vara tillfället om året då kyrkan är helt vansinnigt proppfull), men det är mitt i läggningarna och just nu är båda föräldrarna ganska slitna, så som vanligt skjuter vi på det ett år... Kram!