Pydden är 7 månader idag. För att låta bli standardkonstaterandet att tiden går så skrämmande snabbt, så kan jag bara säga att det nu verkligen känns att vi är en familj på fyra.Igår satt en skrattande Pydd på en trehjuling mellan mina armar och körde ikapp med brodern som skrek "Igen, igen!"
Hon går när man håller henne i händerna och vill helst inte sätta sig ner igen. Hon kryper inte än och är riktigt riktigt frustrerad över det, men ålar sig och skjuter upp rumpan, så något händer nog snart.
Tredje tanden har kommit upp i underkäken och det kliar mycket i munnen som bits rejält om man kommer i bitläge.
Håret har börjat växa lite mer och man kan se att hon blir betydligt mörkare än sin bror. Ögonen skiftar i brunt.
All mat som hon kan styra själv är ok, men att bli matad är pyton. Vi får lura i henne maten på olika sätt. Att dricka vatten och välling är fina fisken och rån med smör eller mjukost likaså.
Gåstolen, som jag egentligen är ganska kluven till, är absoluta favoriten och hon har blivit en riktig mästare på att navigera i lägenheten; det är bara trösklarna som stoppar henne till stor bedrövelse. Medan man sitter i gåstolen funkar det dessutom utmärkt bra att slita ut alla böcker i bokhyllorna, tidningarna ur hyllorna i köket och handdukarna ur skåpet i hallen och efter kommer, som sagt, storebror och säger "AjaBAJA, du får INTE göra så!".
Sömnen är, får jag säga, helt ok. Bra nätter somnar hon ca 19.45 och vaknar inte förrän kl 5 och jag orkar i allmänhet inte försöka söva om henne utan lyfter in henne i vår säng för morgonmål. Hon somnar ytterst sällan om därefter, tyvärr, utan ligger istället och slår, nyper och biter mig. Dagtid sover hon bäst och längst i sin egen säng, men kan mycket väl anpassa sig till hur jag planerat dagen.
Fortfarande är hon glad mest hela tiden. Babysången är en höjdare och Pydd studsar upp och ner i knäet och kan alls inte sitta still. Och kärleken bara växer och växer.
Oj vad det går snabbt! tänk så mycket som händer bara det första året. Och vad skönt att hon sover så bra.
SvaraRaderaJag tänker på gåstolen...Jag är oxå kluven...men samtidigt. Det är ju verkligen en favorit för många barn, och det är ju så kort stund i livet. och det är finfint att inte behöva bära å kånka hela tiden ju! Jag undrar om det verkligen hämmar deras utveckling så mkt som man tror...
kramelikram!
Fina lilla L!
SvaraRaderaVad härligt att dina små har utbyte av varandra! Här hemma är det ju ensamt majestät för Lillan, det är ju annorlunda med bara ett barn.
Skönt med bättre och mer stabil sömn.
stor kram
Grattis till lilla sötpydden, och till den rutinerade tvåbarnsmammaräven:D! Det är så jäkla häftigt att det kan hända så mycket på bara 7 månader. Det låter som hon är en skön tjej att få hänga med, Pydd. Och grattis till den fantastiska sömnen! Jag bara måste fråga, hur har ni lyckats? Har det bara kommit? Kom det efter du slutade amma på natten (för det antar jag att du har gjort) eller har ni kört någon slags metod??? Jag famlar så som i mörkret (och ofta i mörkret...) och greppar efter halmstrån. Några bra tips?
SvaraRaderaHipp hipp hurra och grattis, grattis.
SvaraRaderaGåstol har lilla S också. Hon gillar den ibland, ibland inte.
Kram från mig
fröken blund slår dank: Ja, hujedamej, så snabbt det går. Och det där med gåstolen; Rubinen hade aldrig någon, men gick sent sent. Jag hade tydligen en och jag gick när jag var 9,5 månad. Just nu är hon så nöjd när hon får skjutsa omkring sig själv så jag har liksom varken hjärta eller ork att ta den ifrån henne... Tids nog vill hon nog kunna krypa in under sängar och in i hörn och då... Kram!
SvaraRaderaC: Ja, det är mycket interaktion barnen emellan och det innebär att vi inte behöver roa L lika mycket som vi behövde med R. Sen är det förstås många bråksituationer också... Kramar!
Anna ser dej: Tackar, även å Pyddens vägnar;)! Hon är verkligen en cool tjej; det är så häftigt att de är så fullständigt unika som individer. Det gör ju också att spänningsmomenten i utvecklingen blir tydligare på något sätt. Om sanningen ska fram har vi inte gjort så mycket för sömnsituationen annat än att vi en tid bytte barn under natten; alltså jag hade huvudansvar för en vaknande och igenomkissande rubin och maken hade Pyddvakt. Hon har inte velat äta nattetid sen hon var tre månader och det är förstås inget vi kan ta cred för. Den perioden minskade uppvaken något för Pyddens del och det har hållit i sig. Det tidigaste jag ammar henne är 4.30 - mest för att jag vet att sömnfristen är så kort om hon vaknar då, men jag har försökt sätta i nappen istället på sistone. Det har hjälpt och har vi TUR sover hon då till 6. Annars är det bara att gå upp och hämta henne efter 20-30 min. Oftast vaknar hon en gång per natt som kräver omsövning, men liksom sin bror är hon (peppar, peppar) inte svår att få att somna om. Det är mest jag som är svårsövd och blir kissnödig när jag tvingats springa genom knarrande lägenhet med kalla golv... Jag tror att det kommer vända över en natt för er del. Jag tror verkligen det. För så är ju faserna, eller hur? Trots att vi har relativt bra nätter just nu, kan jag ändå längta till när båda barnen inte vaknar alls under natten. Det känns som Utopia, dock. 2 barn x 1 uppvak + en kisspaus blir ju ändå 3 uppvak och det känns ju i kroppen det med... Som sagt, kanske en rejäl nattarbetsfördelning kan vara något att testa (om ni inte redan gör det)?
Yogamamma: Tack! Kram tillbaka!