tisdag 2 juni 2009

Trötthet galore

De senaste nätterna har varit jobbiga. Oroliga. Jag vet inte riktigt vad som stör lilla fröken, men något är det. Kanske drömmer hon väldigt utstuderat för tillfället? I morse kände jag att det var nog; tårarna ville liksom inte sluta trilla. (Ibland när jag gråtit på senaste tiden har det varit en väldigt konstig ny sensation. Lite som en kran, och jag som i vanliga fall ganska snart måste anta ett örnperspektiv på situationer som dessa, har inte kunnat slå av kranen. Det blir bara blött överallt...)
Så i natt ska vi testa något nytt. Vi flyttar in lilla L i det övergångsrum hon ska ha tills hon kan dela rum med storebror, pluggar in babymonitor, maken flyttar tillbaka till sovrummet och vi turas om med nätterna. Den ena sover helt (med öronproppar) och den andra har två-barns-jour. Åtminstone fram till amningarna börjar...

Hade jag bara varit hemma och skräpat (avskyr förresten den beskrivningen av föräldraledighet) så hade jag kanske orkat lite till, men nu har jag dels gått med på att jobba lite, dels har jag ju ansvar för båda barnen ett par timmar varje dag. Och snart flera heldagar i veckan... Hur nu det ska gå? R är TROTS personifierat just nu och tär på tålamodet till max.

Igår frågade jag honom: Kan du svara något annat än "nej"?
"Ja", sa sonen...

3 kommentarer:

  1. Hoppas det blir bra inatt!
    Styrkekramar från
    C

    SvaraRadera
  2. Min käresta hånar mig ofta för att jag tror att allt är en fas. Men, jag tror lillfröken är inne i en sån - det händer ju så mycket och nån viktig del av hjärnan ska säkert utvecklas och det är jäkligt jobbigt. Det går över. Snart håller jag tummarna för och skickar också styrkekram till er! Tröttma är förjävligt...

    SvaraRadera
  3. C: Det är fortfarande inte ok, men maken tar halva natten fram till 2.30 och sedan tar jag sparkandet och snufsandet resten av natten. Trist att R vaknar så himla tidigt också... det är väl det här som är riktig småbarnströtthet? Tack för styrkekramarna - kram tillbaka!

    Anna ser dej: Ja, jag är också "fas"beroende, men egentligen kvittar det ju om det verkligen ÄR en fas eller bara man själv som inbillar sig det; det handlar ju om att hitta ett sätt att överleva det jobbiga och då lever jag gärna med hoppet om "fasen"... Tack för styrkekramen! Kram tillbaka till dig!

    SvaraRadera