tisdag 9 juni 2009

Men nu får det väl ändå...

vara slut på koliken?!

Som en oinbjuden gäst på middag så har den- trots tre-månaders-gränsen passerad, ja, väl passerad - smugit in till oss dagligen de senaste veckorna. Rutinmässigt som ett förinställt alarm sätter den igång precis när vi sätter oss ned till middag någon gång mellan 17.30-18.30.

Maken har för det mesta lämnat bordet med L som gråter och skriker sig svettig i hemska smärtor. Det pågår i ungefär en halvtimme. Ingenting i jämförelse med hur det varit, men hemska tanke; hur länge ska det fortsätta? Fortfarande inga gemensamma middagar och smakportionsstarten ligger verkligen pyrt till...

2 kommentarer:

  1. Nej vad hemskt det låter...stackars er, när ska det sluta? Har inga erfarenheter av detta (ännu) tack o lov, och kan alltså inte komma med några goda råd o husmorstipps, men jag kan ju skicka lite energier och hopp om en förändran snarast iaf...Så, så får det bli!
    Här kommer dem farande!

    Ta hand om er!Kramar!

    SvaraRadera
  2. Fröken blund slår dank: Ja, det är lite trist. Känns så onödigt på något sätt, men vi vet ju förstås att det GÅR över - det gjorde ju det för R. Igår var det faktiskt inget skrik, så energierna kanske hjälpte! tack! Kram!

    SvaraRadera