Ännu ett dilemma

Plats: På lekplatsen
Deltagare: Rubin, kompisen T och mödrarna.
Händelse: I leken (eller, ja, var det en lek egentligen?) börjar plötsligt Rubinen gråta när T jagar honom lite för intensivt. När R stannar blir han slagen och puttad av T. Mödrarna reder upp.

Senare blir R slagen i huvudet av T tre gånger med spade samt ännu lite senare puttad och slagen igen. Båda gångerna börjar R gråta, men gör inget tillbaka. T's moder ryter och sätter T i vagnen som "straff". R förlåter snabbare än kvickast.
Slutligen blir R puttad från ett bord som han och T använt att hoppa från. Nu säger jag till R att han får putta T, vilket han självklart inte gör och vilket jag självklart inte tycker. Egentligen. Men just då. Men sådan är inte R. Han slåss inte. Inte numera.

Och nu står jag inför ett dilemma; vara glad som en yster kalv för att min fine (och gnällige) R inte gör andra barn (än sin lillasyster) illa ELLER tycka att "han måste ju för bövelen försvara sig!". Och till saken hör ju att jag ÄR glad att han inte slåss. Jag är så glad så glad, men jag vill inte att han ska bli ledsen varje gång vi leker med bästisen. Som fortfarande är bästis. Trots allt.
Så, vad ska jag göra?