Lämning ute på gården av båda barnen. Pydd började gråta så fort hon såg sin ansvariga fröken och förstod att jag var på väg. Rubinen stack iväg med en av favoritkompisarna och sa inte ens hejdå.
Jag gick hem genom rusket med en tom sulky och kände mig lite konstig.
Dagen gick snabbt.
Efter mellanmålet hämtade jag först upp en glad Rubin vars tröja var bajsfläckig. Hmm. Det var dessutom inte första gången. Ser de inte och känner de inte lukten? Pydden stod och dansade med övriga barn och blev gladgladglad när hon såg mig. Allt hade gått bra. Hon hade ätit pommes frites men inte panerad fisk, ätit macka till mellanmål och druckit en massa mjölk. Och varit glad. Så skönt. Ja, verkligen. Imorgon är sista inskolningsdagen och den ser likadan ut tidsmässigt.
Idag har jag hunnit städa garderober, sätta upp diverse grejer på väggarna, pratat i telefon och ätit en två-timmars-lunch med en vän jag inte träffat på evigheter. Samt köpt en ny barbapappa-tröja till Rubin i födelsedagspresent. Det är helt sanslöst vad mycket man hinner när man får bonustid.
va, bajsfläckig tröja!?!
SvaraRaderaHa, ja, man hinner helt fruktansvärt mycket när man får några timmar själv! Knasigt:-) Så glad för er allas skull att det går så bra med inskolningen. För imorgon är det sista dagen då eller? Kramar
SvaraRaderafru a: Ja, visst är det horribelt! Och jag vet liksom inte riktigt hur jag ska tackla det? Det kan ju inte vara Rubinens fel iaf...
SvaraRaderaAnna ser dej: Man hinner vansinnigt mycket och just nu vill jag inte att den här tiden ska ta slut. Idag är ju sista dagen och allt... Och jag har städat ett kylskåp som senast städades för ca 2 år sedan och skrubbat utrymmet under vasken. Ojojoj... Det behövdes. Kramar!