Det är lite så där med nej-andet och vill-inte-fraserna just nu. Lite tröttsamt, lite tärande, lite frustrerande. För liten är stor på många sätt, men liten på minst lika många.Och nu hjälper det inte att ta i med den djupa kraftrösten när lirkandet har pågått i evigheter. Och det hjälper inte heller att förklara. För är man arg så är man ARG.
Men efteråt kan vi reflektera tillsammans. Fast det är ju det där med att jag också blir ledsen. Och liten, fastän jag är stor. Och jag kan förstå vad som händer - hindra det värsta och resonera med mig själv - men känslorna finns där ändå.
Så just nu är det så där. Lite så där. Imorgon ska vi gå på disco tillsammans. Det blir nog bra.
vilken fin, fin bild. raringen!
SvaraRaderafru a: Tack, du! Han är ju fin, bara lite jobbig ålder...;)
SvaraRaderaSuperfin bild! Han ser inte alls ut att kunna bli arg :)
SvaraRaderaMen visst är det jobbigt med alla konflikter! Särskilt att aldrig själv få bli "arg tillbaka", utan att ständigt behöva vara den stora och förståndiga konfliktlösaren... (fast det är väl det som ä grejen med att vara förälder, antar jag). Kanske vore det ett alternativ att lägga sig där bredvid på golvet och skrika och gråta över att favoritvantarna är i tvätten? Undrar vilken reaktionen skulle bli? ;)
Ja, fin är han, nej-andet till trots!
SvaraRaderaFin bild...å kul med disco!
SvaraRaderaAllt gott
mellanbarnet: Tack! Med en hipstamatic-app i telefonen kan vem som helst ta bilder (d v s även jag)...;)
SvaraRaderaOch jag har faktiskt i ett av mina djupast tragiska ögonblick lagt mig där på golvet bredvid mitt vredeskokande barn och skrikit, jag också. Det hjälpte inte. Han fortsatte med förnyad kraft. Kort därefter fick jag veta på min småbarnslivs-kurs att det sista man ska ägna sig åt är att skrika tillbaka. Fast att vara lugnet själv när barnet skriker högre och högre samt ägnar sig åt diverse våldsaktiviteter, är ju lättare sagt än gjort.
Alison: Tack, du! Jo, det är han ju...
Toril: Tack, snälla! Och det var det, jättekul! Allt gott till dig också!