torsdag 27 maj 2010

Pydden 15 månader


Imorgon blir lillasyster Pydd hela 15 månader.
Hon är plötsligt så stor att jag kommer på mig själv med att sakna min lilla flicka och tycker att jag inte riktigt hunnit med på resan.
Äter gör hon som en häst. Allt. Hon tar storebrors mat också när han inte äter upp den (vilket han mycket sällan gör).
Hon pratar en massa. Det mesta är svårt att urskilja, men sitter man med en bok och läser för henne, vilket hon väldigt gärna vill mest hela tiden, så förstår man vilka ord hon använder. Och de är många. Hon envisas dock med att kalla sig själv för "mamma".
Att hjälpa till är jätteroligt; städa och plocka samman leksaker, plocka ur diskmaskinen, duka och plocka upp saker som storebror tappar. Att sortera saker är också en favoritsysselsättning.
Däremot tycker hon inte om att tvätta sig, byta blöjor, bli klädd i kläder som hon inte får välja själv och inte heller att bli matad. Å andra sidan har hon blivit en mästare på att äta själv med sked.
Springer gör hon hela tiden. Och hoppar. Och dansar och sjunger. En mycket rörlig och aktiv liten person med en mycket MYCKET bestämd och fast vilja har hon blivit. Humöret är hiskeligt och får hon inte tillräckligt med uppmärksamhet eller upplever sig blivit orättvist behandlad så scannar hon rummet efter hyss att hitta på och då ger hon sig aldrig.
Men. Hon kan också sitta länge och koncentrera sig framför något; någon bok och vissa tv-program som hon ser tillsammans med storebror. Hon vill helst mysa en stund när hon precis vaknat annars blir humöret mindre kul. Hon kommer fram och säger "mys" och lägger armarna runt våra halsar och gosar in sig. Kramas länge länge och pussar med stort allvar.
Nästa tisdag börjar en ny fas i hennes liv som dagisbarn.

10 kommentarer:

  1. Apropå Richard Scarry... Känner igen mig - som förälder har jag precis som du strukit dessa böcker från de ljusa barndomsminnena. Böckerna har diskret smugits längst bak i bokhyllan...

    SvaraRadera
  2. som vanligt skriver du så fint om dina juveler...
    och tiden går så fort så fort. de blir stora. ungarna. och det är så himla fint. en ynnest att få vara med på resan helt enkelt.
    kram på dig.

    SvaraRadera
  3. Fina lilla Pydd! Det känns som att bilden representerar henne bra. Roligt att hon redan pratar mycket.
    Det låter som att ni fått en handfull och det är kul att hon redan tidigt var så annorlunda än storebror.
    Och börja dagis, vilken grej!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Elisabeth: Vad trevligt med en kommentar från dig! Har besökt din plats också och kommer garanterat tillbaka.
    Kanske är det där med längst bak i hyllan en bra lösning; å andra sidan kan ett borttagande nu skapa vredesutbrott. Vi får väl ligga i den säng vi har bäddat...;)

    fröken blund slår dank: Tack, fina du! Visst är det en sällsam ynnest att få vara med på en sådan vidunderlig resa! Kram tillbaks!

    SvaraRadera
  5. C: Jodå, bilden representerar henne bra. Svår att fånga helt enkelt;). Dagis, ja, det känns verkligen dubbelt... Kramar!

    SvaraRadera
  6. Grattis Pydden 15 månader!
    Jag känner igen nästan varenda punkt från när min Malte var lika gammal. Den där viljan att bestämma allt själv och det hiskeliga humöret känns extra bekant :)

    SvaraRadera
  7. Åh, häftigt. Och tråkigt. Att det går så sablars fort. Känner igen känslan.

    SvaraRadera
  8. Sofie: Tack! Det är verkligen en lätt ansträngande (men rolig) ålder... Som du ju vet;)

    Kajsa: Jaa, både häftigt och tråkigt på en och samma gång. Och jag får arbeta med känslan av att vilja ha ETT TILL NU bara för att hålla kvar den lilla människan i sammanhanget;)

    SvaraRadera
  9. Denna lilla superPydd. Så fint du skriver! Och underbar bild:D HOn låter underbar, Pydden och jag känner igen så mycket hos Nils. Fast tidig är hon nog, Nilla säger knappt ett ljud utom "upp" (ja, mamma och pappa också då), men kommunicerar gör han hela tiden ändå med resten av kroppen. Fin familj har du, och fint skriver du om dem, det känns som man lär känna dem också på vägen. Tack för det:D Kram

    SvaraRadera
  10. Anna ser dej: super-Pydden; jojo, det var inte ett dumt smeknamn! Och tack, tack, tack! Du får mig alltid att bli så glad! Kramar i mängd!

    SvaraRadera