Rubinen 2 år och 8 månader

För snart ett år sedan blev han storebror, den lille känslige, kärleksfulle och arge. Ibland är det inte kul alls och då hör man ilskna eller ledsna skrik från lillasyster, men allt oftare visar han stor kärlek och generositet. De hittar på hyss tillsammans; biter i böcker, kastar grejor, dansar tillsammans och springer efter varandra. Ofta härmar Rubinen Pydden, men på ett 'jag-vill-ju-va-som-du'-sätt och de fnissar förtjust.
Långa, långa stunder kan han leka själv inne på sitt rum. Han leker med bilar och tåg och de pratar med varandra om allt de (läs: Rubinen) varit med om. Han sitter också gärna och bläddrar i böcker själv.
Vredesutbrotten har blivit färre, men när de kommer är de helt sanslösa i sin kraft och frustration. Trotset finns också med på daglig basis och pendlar upp och ned. Ena dagen är det mer hanterligt, nästa dag är allt, allt, allt fel. Och att klä på sig ytterkläder är alltid Fel.
Språket har gjort en raketkarriär och plötsligt har det lossnat på båda fronter i svenska och danska (kanske därför som vreden är något mindre?). Fortfarande är det ju inte 'flytande', men han är tydlig och än så länge hör jag inga skånska 'r'...;)
Dagis har haft en ofrivillig paus med alla sjukdomar på senare tid, men det märks att han ändå trivs där, framförallt på grund av bästisen T som sen i höstas blivit allt viktigare. De slåss, busar och leker ihop och är nog ganska lika.
Jag slås verkligen varje dag av hur mycket individ han är, vår fine Rubin och självklart hur vansinnigt mycket kärlek han fyller mig med.