Kärlekens väg

... är temat för kyrkoåret idag. Och det faller ju fantastiskt fint samman med 'Alla hjärtans dag'.

Jag ser föräldraskapet som "kärlekens väg" och därmed verkligen inte sagt att kärlek är detsamma som positiva romantiska känslor varje minut. Snarare ser jag kärlek som en färdighet som bara de som aktivt övar kan bemästra. Jag älskar min barn. Visst gör jag det. Men det var inte kärlek jag kände första gången Rubinen lades upp på mitt bröst. Det kanske var en dörr in till den, men mest var det rädsla, förvirring blandat med en viss nyfikenhet och lättnad. Förlossningen var över och likaså graviditeten, men vad var det här? Vad skulle hända nu? Och det tog tid innan jag kan säga att jag kände den där vågen som reser sig i bröstet när hjärtat slår en volt av upprymdhet och ömhet - kärlek - till den där nya personen som trätt in i mitt liv. Men jag kände aldrig att det borde vara på något annat sätt. Och det blev bra. Ungefär som Mama Cass sjunger i sin underbara "It's getting better".