tisdag 9 februari 2010

Det är lite som att hålla andan...

och jag hade faktiskt glömt det sen förra året. Jag menar förstås den här ständiga beredskapen på nya sjukor, köriga nätter, sömnbristens afasi och penicillin-näsdroppe-hostmedicin-kurer.
Våra schemata över när barnen medicinerades senast- vilket barn, vilket klockslag och vilken typ av medicin - ligger där som en ekorrhjulspåminnelse av rang.
Åh, maj. Åh, juni. Ja, jag kan t o m gå med på april.

2 kommentarer:

  1. ja, det är inte helt lätt så här års... jag surar lite över orättvisan också, jag har kompisar vars barn ALDRIG varit magsjuka till exempel, hur f-n är det möjligt!?! hoppas er karantän hjälpte, och håll ut! snart är det vår, ändå...

    SvaraRadera
  2. fru a: Nej, det är inte lätt och visst är det samtidigt också grymt orättvist! Jag har också vänner som aldrig haft magsjuka vare sig själva eller bland barnen - tydligen kan man vara "immun" mot den typen av smitta, hur otroligt det än låter... Karantänen tycks ha hjälpt (peppar, peppar) och nästa vecka blir det väl dagis som vanligt igen. Och ny smitta förmodligen. Halleluja.

    SvaraRadera